Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Arkiv för dekorativ konst, av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEKORATIV KONST
1912. Det svävande ljuset
från förr har här
konkretiserats till en mäktig
arkitektur av strålar.
Landskapet är återgivet i en
storslagen förenkling. Det är
icke mer en naturutsikt
utan en
fosterlandsförklaring, i sin accentuering
av väsentligheter besläktad
med Heidenstams
»Sverige»: »Fall, julesnö, och
susa, djupa mc! Brinn,
österstjärna, genom
junikvällen.» Här har konstnären
tagit det djärva steget fullt
ut: naturen själv, ensam,
naken och utan mänskliga
eller allegoriska gestalter, predikar i en
kyrkas altartavla.
Det är denna konstnärliga väg, som fullföljts
i Stadshusfresken från 1920. Vi äga ett mycket
rikt material, som belyser konstnärens arbete
med uppgiften.
Det första uppslaget var en
kompositionsstudie, där hela temat ligger klart. Vi möta
åter idén från 1910: en kolonnad av träd,
bakom vilka landskapet skymtar. Men nu
begynner konstnären icke sitt arbete med
impressionistiska studier inför naturen utan
med en abstraktion, i vilken livets andedräkt
skall blåsas in.
I anslutning till denna första studie kastar
konstnären även ned en första färgskiss. Han
har själv meddelat, att han närmast hämtat
sin färgskala från en italiensk keramik, som
var i hans ägo. Konstnären håller sig till ett
fåtal färger, matt gult, brunt, gråbrunt, grönt,
blått. Den skala han här antytt bibehöll han
visserligen i alla sina följande studier. Men
allteftersom arbetet fortskred, förädlades
färgverkan. Fresken fick en dämpad, sordinerad
klang: det är som om murens gråkorniga yta
Bild 4.
bundit alla starka färger samman till en mild
enhet.
Efter de första skissernas anslag utarbetades
sedermera ett schema för hela det väntande
murpartiet, ett schema för färgfördelning
liksom för fördelningen av träd, vatten,
stadslandskap och himmel. På ett antal skisser kan man
följa hur detta schema varieras på olika fält
för att skänka enhet i typ och omväxling i
detaljer. Gemensam för alla dessa studier är
den fasta proportioneringen. Träden indela
med sin rytmiska rörelse hela den långa sviten.
Fältens uppbyggnad i vertikalled är noga
mått-beräknad —■ underst en ramp på 20 em,
därefter vattenpartiet på 170 cm, stadslandskapet
på 130 cm och himlen på 80 cm. Denna
matematiska indelning, på vilken de första
skisserna äro uppbyggda, utgör den proportionella
stommen i det färdiga verket, ger det dess
stadga och övertygande fasthet. Men det utgör
just blott stommen; ty den färdiga fresken
äger en rikedom av former, som röra sig fritt
omkring och utanför detta grundtema.
Först när de schematiska skisserna
fullbordats, började studiet efter naturen. Prins Eugen
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
