Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Gustaf Fredrici och Martin de Ron. Wienklassicism i svensk tonkonst, av Sven E. Svensson - Italiens nya parlament. Korporationskammarens sammansättning och arbetsformer, av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
konstnärskap påminner om Mozart eller
Ra-fael — detta naturligtvis utan jämförelse för
övrigt.
Som jag inledningsvis anförde, kunna varken
Fredrici eller de Ron anses direkt höra till
den svenska musikkulturen, då ingen av dem
kom att utöva något som helst inflytande på
vårt musikliv och dessutom i sitt tonspråk ej
företräda några speciellt svenska stildrag. Detta
må dock ej hindra våra konsertinstitutioner
att med sin repertoar införliva en rad verk,
vilkas egenart och tekniska fulländning endast
överträffas av de allra största inom
Wienklassisk och tidigare romantisk stil.
Sven E. Svensson.
ITALIENS NYA
PARLAMENT.
KORPORATIONSKAMMARENS
SAMMANSÄTTNING OCH ARBETSFORMER.
Det var på ett möte på Piazza San Sepolcro
i Milano, som Mussolini den 23 mars 1919
bildade den första fascistföreningen (fascio). I
det tal han då höll fällde han bl. a. följande
ord: »Nuvarande politiska representation
kan ej förslå för oss, vi vilja skaffa oss en
direkt intresserepresentation.» I det program
för fascistpartiet, som därpå framlades,
förklarades bestämt: »Staten ... bör förläna
yrkeskorporationerna och de ekonomiska
korporationerna rätt att välja en grupp nationella
tekniska råd. Som följd därav bör man sedan
begränsa den makt och de funktioner, som för
närvarande tilläggas parlamentet.»
Då Mussolini 1922 i deputeradekammaren
höll sitt första tal som regeringschef, sade han:
»Jag kunde av denna otrevliga mörka sal ha
gjort en bivack för mina soldater, jag kunde
ha bommat igen parlamentet... jag kunde,
men jag har nu, till en början, ej velat det.»
Gång på gång under följande år återvänder
Mussolini till tanken på att göra en
förändring i fråga om deputeradekammaren. I ett
stort tal den 14 nov. 1933 säger han sålunda:
»Deputeradekammaren har jag aldrig tyckt om.
I grunden är deputeradekammaren en
anakronism, och det t. o. m. i fråga om sitt namn.
Det är en institution, som vi övertagit av andra
och som är främmande för vår fascistiska
mentalitet ... Kammaren förutsätter en värld vi
rivit ned, den förutsätter tillvaron av många
partier... I och med att vi annullerat
fler-partisystemet, har deputeradekammaren
förlorat varje skäl att vara till.»
I samma anförande förklarade Mussolini, att
»ett nationellt råd för korporationerna» skulle
snarligen och helt ersätta
deputeradekammaren. Fullt så snart som det då troddes blev
emellertid reformen ej genomförd.
Korporati-vismen var ännu ej tillräckligt fast timrad.
Kom så kriget i Östafrika och nödvändigheten
att skjuta åt sidan allt, som ej omedelbart
brådskade. Resultatet blev, att först nu, den 23
mars 1939, jämnt tjugu år efter mötet på Piazza
San Sepolcro, Italiens nyinstiftade Camera dei
fasci e delle corporazioni sammanträder för
första gången.
Under sjutton år har alltså den fascistiska
regimen behållit den även ofta under
förfascistiska dagar ivrigt smädade institutionen,
som, då den avled den 14 dec. 1938, räknade
nittio år. Visserligen ej utan förändringar.
Redan året efter revolutionen, i juli 1923, lät
Mussolini utarbeta en ny vallag, första och
enda gången tillämpad i april 1924. Enligt
denna delades landet i ett antal valkretsar men
betraktades dock på visst sätt som en krets.
Om nämligen ett parti samlade flera röster än
något annat och tillika minst 25 % av samtliga
avgivna röster, skulle det besätta ^/s av
kammarens platser eller 356 mandat av 535, medan
övriga platser fördelades på de andra partierna
i förhållande till dessas röstetal. Om ingen lista
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
