Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Lenins härstamning, av Anton Karlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENIN
vid hennes friköpande från livegenskapen,
eventuellt bekostat saken, var av allt att döma
ingen annan än skräddaren Uljanovs svärfar,
som i så fall klarat Aleksandra Uljanovs sak
samtidigt med eller inte långt efter det att
skräddaren Uljanov gifte sig med hans dotter.
Att skräddaren Uljanov tillhörde en livegen
rysk bondefamilj och på något sätt förvärvat
frihet från livegenskapen förefaller alltså högst
sannolikt. Och detta antagande får nu ett
utmärkt stöd däri, att det också ger en mycket
acceptabel förklaring till hans ovan nämnda
sena giftermål. Han, liksom hans syster eller
nära släkting Aleksandra, har — så kan man
rätt osökt rekonstruera hans curriculum vitce
—■ tillhört någon godsägare i södra
Ryssland, som tillåtit dem att bosätta sig i
Astrachan, en stad, rik på olika slags
yrkeshanteringar, dit det kunde vara förmånligt att
släppa i väg livegna: de kunde där lätt
finna sysselsättning och skaffa sig en inkomst,
av vilken de årligen voro skyldiga att sända
godsägaren en del, en s. k. obrok ■— staden
Astrachan var förr veterligen en stad, där en
massa livegna på detta sätt slagit sig ned. Här
har nu skräddaren Uljanov småningom lagt av
så mycket pengar, att han kunnat köpa sig fri
från livegenskapen. Först då detta skett, kunde
han gifta sig: för att få lagligen gifta sig i
staden och där bilda familj fordrades nämligen,
att man var bofast där, d. v. s. tillhörde något
av stadens stånd; en livegen kunde det inte.
Stora inkomster har skräddaren tydligen inte
haft; man ser det senare på hans husköp, där
den obetydliga köpesumman gäldades genom
små avbetalningar. Ännu långsammare har
naturligtvis friköpandet från livegenskapen
kunnat ske, i det att insamlandet av
lösensumman måst göras, medan han samtidigt skulle
betala sin obrok — först upp i hans
femtio-årsålder har transaktionen kunnat ske och
giftermålet kunnat ingås.
Är denna teori riktig — och den förefaller
rätt plausibel —, får man kanske också
förklaringen till den tystnad, som
folkskolinspektör Uljanov ständigt — till och med gentemot
sina barn — iakttog angående sin släkt. För en
rysk tjinovnik av generals rang var det kanske
inte så tilltalande att erinra sig familjens ringa
ursprung; hade det blivit känt, att hans far
varit livegen, skulle det kanske också skadat
hans auktoritet i den ämbetsmannavärld, som
han hade att göra med och med vilken han
för sitt folkbildningsnit fick utkämpa rätt hårda
duster. Vad åter Lenin själv beträffar, kan
man nog utgå ifrån att han verkligen varit
okunnig om sin härstamning från den livegna
bondeklassen; hade han känt den, skulle han
säkerligen utnyttjat saken vid sina energiska
och till stor del misslyckade försök att få
kontakt med den ryska bondeklassen. När han,
som sagt, på frågan om sin farfar svarade: vet
inte, var det alltså förmodligen sant. Endast
en liten sak torde han ha vetat. I de
astra-chanska arkivhandlingarna är den gamle
skräddarens namn ännu inte fullt stabiliserat;
vid sidan om namnformen Uljanov
förekomma också Uljaninov och Uljanin. Det är ju
tydligen den senare namnformen Lenin utgick
från, då han valde sin pseudonym: det är blott
första stavelsen, som utelämnats, och a, som
utbytts mot e. (Det kan observeras, att han,
innan han tog den pseudonymen, använde en
annan, som i stället var byggd just på den
sedan utelämnade första stavelsen: Tulin.)
I de meddelanden från fynden i
Astrachan-arkiven, som givits från sovjethåll, finns
emellertid ännu en sak att ta vara på — en sak,
som man från rysk sida halkar över med
påfallande likgiltighet, tydligen därför att den
inte alls väckt samma tillfredsställelse som
konstaterandet av Lenins härstamning från en
livegen bondesläkt. Det finns, konstaterar man
utan att närmare ge sig in på saken, ett
dokument, som visar, att skräddaren Uljanovs
hustru, Anna Aleksejevna, var dotter till en
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
