- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
200

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Sparlösastenen i ny tolkning. Åsyftar runristningen en hövdingatragedi? av Hugo Jungner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPARLÖSASTENEN

Bild 2. Sparlösastenens vänstersida och framsida
(t. h.). Drake i relief, fågel och ormar. Upptill
»prästtavlan».

kanten av mannens skägg, på stenens framsida
nedtill. Med vissa olikheter i tolkningen
uppfattade alla de tre sistnämnda uttolkarna
inskriften som en åtkomsthandling, ett
donationsbrev. Den viktigaste
litteraturen från denna tolkningsperiod anges i
Forn-vännen 1938, sid. 193.

I samband med Vitterhetsakademiens
pågående undersökning och utgivning av Sveriges
runinskrifter uttogos i juni 1937 de båda till
Sparlösastenen hörande runstensstyckena ur
kyrkmuren. Uttagningen medförde för alla
fornvänner en sensation och för runologerna
en helt ny situation. Det visade sig icke
blott, att de båda runstensfragmenten hörde
tillsammans — det visste man förut — utan att
de utgjorde ena sidan av ett parallellepipediskt

block av dryg manshöjd (1,77 m), nästan
kvadratiskt i genomskärning och med c:a 64 cm breda
sidor. Den redan kända sidan har jätterunor
(mer än V2 m långa), de andra runorna ha en
tämligen normal storleksgrad. Inskriften börjar
tydhgen med den förut kända sidan, som har
de långa runorna och i det hela monumental
karaktär. Den fortsätter på baksidan och slutar
på vänstra sidan. Mer än 270 runor äro helt
eller delvis bevarade. Vad man tidigare känt av
inskriften var således knappast ^/lo. Den
sista delen av ristningen är anbragt på bottnen
av en bortflagrad stenskiva och står inom en
särskild ram, formad som en skeppsköl med
höga, svängda stävar.

Den som icke sysslat med runtolkning kan
väl förundra sig över att tolkningarna så ofta
avvika från varandra. Författaren av dessa
rader har starka skäl att framföra vad som
i viss mån kan tjäna som ursäkt, då han för
endast några månader sedan framlade en
tolkning, som åtskilligt avviker frän den här givna.

Gäller det ett märkligare runfynd, kan man
ej vänta, tills man stadgat sin åsikt i fråga om
inskriftens helhet och detaljer. Det är många
som önska, att texten med det snaraste skall
publiceras. Här visa sig flerfaldiga svårigheter.
Runraden är ett tämligen bristfälligt system
för beteckning av de olika ljuden, då den yngre
futharken vanligen består av blott 16 tecken.
På Sparlösastenen saknas därtill
ordskillnads-tecken, varför runorna kunna sammanföras på
många olika sätt. Inskriften är i egentligaste
mening lapidarisk och ger ofta blott korta
antydningar om förhållanden, som vid den tiden
voro allmänt kända men sedan blivit förgätna.
Värst av allt är dock, att ristningen visar
betydande skador. På åtskilliga ställen har ett eller
flera runtecken helt förstörts eller medfarits så
illa, att de ej med säkerhet kxmna identifieras.

De viktigaste avvikelserna från min tidigare
tolkning (Fornvännen 1938) äro följande.
Run-förbindelserna uluhiR, uluhu tolkades då som

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free