Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Sparlösastenen i ny tolkning. Åsyftar runristningen en hövdingatragedi? av Hugo Jungner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARLÖSASTENEN
ett okänt ord med betydelsen »överpräst»,
liba som hlaif-, »bröd». Men på alla dessa tre
ställen åsyftas — synes det mig nu — det från
fornspråket kända ordet oljuf-, »oljuv, okär».
De nya läsningarna ge en ny helhetsbild:
idyllen upplöses i kärv ättefejd.
Förslag till översättning.
Inskriften med antagligt
fornspråksuttal.
1. öjuls gaf,
Eirikis sunR,
gaf AlrikR.
2. Ät en illa (?) gaf
raufC?) at gialdi.
3. At sat fadhiR,
u(m)b sat fadhiR,
suaath ät
ät oli(u)fa.
4. (Fal?) Ama s(o)na,
do auk DaghR,
Alrik(i) ol(i)ufiR,
ok that Öjuisl.
5 .–- sigis nu
(a är) a ui,
that sigmara ätti
maguR Eirikis.
6. Mägi Niaru
thy na!
7. Aft Öjuisd).
8. Ok radh runaR,
thäR räginkundu,
Jodhar(?) suath Alrik(i)
oKDufu fadhi.
9. Ueur äm.
(Lycka) gav Öjuls,
Eriks son,
(Lycka) gav Alrik.
Ätten, den onda, gav
ofred i gengäld.
Med satt fadern.
Mot satt fadern,
så att han ödde
okär (del av sin) ätt.
(Föll?)Ama(?) av hans söner,
dog också Dag,
okära för Alrik,
och därtill (dog) Öjuls.
–ljuder nu talet
å den tappres vi,
att segerhästarna hade
sonen av Erik.
Till Nattens son (Dag-Fröj)
nå därför fram!
Till minne av Öjuls (står
vården).
Och råd runorna,
de av gudar upprunna,
som Jodar åt Alrik
med okärt (bud) skrev.
10. Hiok runaR thäR —
sa radhi’s kunni —,
snu i bändi.
11. (Far?)i, kunnR ok ljus!
(B o r t s 1 a g e t) iu.
Vevårdarn (prästen) är jag.
Jag högg dessa runor —
den råde dem som kan —,
jag gör dem bindande.
(Fare han’!), frejdad och
ljus!
(Gissning: Styre till Fröj
sin?) hästd).
Några anmärkningar till
översättningsförslaget. Om runorna se Fornvännen 1938, sid.
195 ff.
Strof 1. Gav har en pregnant betydelse: gav lycka,
framgång, årsväxt. Den som hade förmåga att ut-
Bild 3. Högersidan och baksidan (t. h.). Ornament:
ryttare med topphjälm, djur, högstävat fartyg,
solmärkt gudaboning.
stråla lycka kallades på fornnordiskt språk gefumadhr,
en »givande man, lyckoman». Så skildras de folkkära
konungar, som få sådana epitet som segersäll, årsäll,
vänsäll o. s. v. Tanken på konungar med dylik
gudalycka finnes också på Stentoftenstenen i Blekinge.
Strof 2 har en defekt och oklar text.
Strof 3. Kursivering här och annorstädes anger,
att runan ljudlagsenligt saknas, att den är skadad, kan
anses felristad o. s. v. Att ge en fullgod översättning,
som tager med allitteration och upprepad
ordknapphet, torde för övrigt ej vara så lätt. Ättefadern Erik
höll med somliga och bekämpade andra inom ätten.
Strof 4. I början av raden äro flera runor helt
borta, varför översättningen är i hög grad osäker.
Strof 5. Då flera runor saknas i långradens början,
är översättningen oviss. I styckets båda sista
kortrader äro runorna väl bevarade. Med här framlagda
modifikation av mitt tidigare tolkningsförsök
(Fornvännen 1938) blir överensstämmelsen mellan Sparlösa
och Ynglingatal ännu större (där talas om fiendska-
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
