Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Svenskspråkig scenkonst i Finland. Helsingfors svenska teater under sitt första sekel, av Olov Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK SCENKONST
ning genom att, förutom sådana saker som
»Hamlet», »Rövarbandet», »Axel och Valborg»
och »Correggio», spela den spirande inhemska
dramatiken. Den 12 dec. 1845 framförde han
sålunda ett inhemskt, svenskspråkigt lustspel
av F. Bemdtson, »Friaren från Åbo», och när
han knappt en månad därpå lät också
Rimebergs »Friaren på landet» gå över scenen och
avslutade säsongen med ännu en pjäs av
Berndtson, »Kamrer Tullboms sista äventyr»,
hade Fredrik Deland inte endast uppenbarat,
att det fanns en finländsk dramatisk litteratur,
och därigenom tillförsäkrat sig en pålitlig
popularitet såsom teaterledare utan även stimulerat
andra i Finland verksamma teaterdirektörer att
uppmuntra det inhemska författarskapet^. Pierre
Deland upptog sin bror Fredriks repertoaridé
och blev på det sättet i tillfälle att 1851 såsom
urpremiär framföra Z. Topelius’ »Efter
femtio år», det första inhemska stycke av större
omfång och konstnärlig betydelse, som dittills
gått över scenen i Helsingfors.
Nils Wilhelm Almlöf, Johan Jolin och några
andra skådespelare från den kungliga scenen i
Stockholm hade vid ett gästspel 1845 i
Helsingfors introducerat det samtida svenska
lustspelet av Blanche och Jolin. Men dessa pjäser
hade mottagits av en fullkomligt nedgörande
och indignerad kritik, främst av Topelius, som
t. o. m. ansåg, att stycken som »Döden fadder»
och »Hittebarnet» voro smakfördärvande,
slippriga och hädiska. Vi ha numera svårt att
instämma i ett sådant omdöme.
Säsongerna 1851—53 behärskade E.
Stjern-ström södra Finlands teaterliv genom att
samtidigt förhyra teatrarna i Helsingfors, Åbo,
Borgå och Viborg. Han utestängde därigenom
efter behag sådana sällskap, vilkas repertoar
’ Det var väl sannolikt mer teaterpolitiska än
konstnärliga synpunkter, som ledde Fr. Deland, när
han uppmuntrade den inhemska dramatiken. Att han
vann sympatier, vilka kommo hans teaterverksamhet
till godo, är otvivelaktigt. Samtidigt kom han
emellertid att även gynna de strävanden, vilkas mål var
skapandet av en inhemsk, svenskspråkig scenkonst.
Engels »träteater», uppförd 1827.
kunde menligt inverka på hans egen
teaterverksamhet, och fick på detta sätt finansiellt
en betydande framgång. Ur konstnärlig
synpunkt var väl resultatet mera tvivelaktigt. Det
samtida svenska lustspelet upptog en dryg
del av hans repertoar, och liksom Jolin och
Dahlquist fick han uppbära klander därför.
Men han kunde dock lämna Finland våren
1853 med det eftermälet, att han »med sin
beslutsamma energi, om icke lyft, dock brutit väg
för scenen i Finland». Även Stjernström
gynnade klokt nog den unga inhemska dramatiken,
och under sitt sista år gav han bl. a. såsom
urpremiär Topelius’ romantiska skådespel
»Regina von Emmeritz». I Stjernströms ganska
oenhetligt sammansatta trupp märktes utom O.
U. Torsslovi^ även många artister från den
kungliga scenen i Stockholm, visserligen
endast på kortare gästspel.
Efter Stjernströms avresa följde några år av
ständiga ombyten av sällskap och med en
repertoar, som inte förtjänar någon
uppmärksamhet. Fältet var åter fritt för de tyska
operasällskapen och obetydliga svenska trupper. I
september 1860 upphörde helt de dramatiska
föreställningarna i »träteatern».
Behovet av en rymligare teaterbyggnad hade
under årens lopp gjort sig alltmera gällande.
Upprepade till- och ombyggnadsförsök av det
5-NFM39:3
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
