Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Grundskatterelikter. Avvecklingen av grundskatter och därmed likställda avgälder, av H. Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDSKATTERELIKTER
överskjutande avgälden. Detta kan ske
därigenom, att lägenhetens innehavare till
hemmanets ägare inbetalar ett engångsbelopp,
motsvarande 22 gånger avgäldens årliga belopp.
Huruvida detta skett i alla fall är okänt.
Frälseräntor finnas av två slag,
skatte-frälseräntor och frälseskatteräntor. De
förstnämnda ha uppkommit på det sätt, att kronan
till frälseman överlåtit sin rätt att av
skattehemman uppbära skatt eller ränta. Härigenom erhöll
jorden frälse natur (d. v. s. i princip fri från
skatt till kronan). Frälseskatteräntor ha i
regel uppkommit sålunda, att frälseman sålde
frälsegods till ofrälseman med förbehåll om rätt
att av jorden uppbära ränta, varigenom själva
frälserätten till jorden bibehölls hos
frälsemannen. Frälseräntor utgöra fast egendom
och skola sålunda lagfaras samt kunna
in-tecknas.
Sedan, på sätt ovan anförts, bestämts, att de
till staten utgående grundskatterna från
skattehemman skulle avskrivas, ansågs det icke
rättvist, att de skattehemman, från vilka kronan
avhänt sig räntorna till enskild person,
fortfarande skulle ha att till denne erlägga
berörda räntor. Kronan åtog sig därför i
kungl. förordning den 11 sept. 1885 att efter
hembud av ränteägaren inlösa
skattefrälse-räntorna, vilka därefter i kronans hand
er-höllo natur av vanlig grundskatt och
så-limda successivt avskrevos. Om frälseräntan
icke hembjöds kronan till inlösen, höll kronan
hemmansägaren skadeslös genom att utbetala
ersättning till honom för den utbetalade räntan
(kungl. kungörelse den 3 febr. 1888 och lag
den 2 dec. 1892, § 4).
Med hänsyn till frälseskatteräntornas
privaträttsliga ursprung ansågs staten icke skyldig
att inlösa dessa. Då det emellertid var av
allmänt intresse att bringa även dessa räntor
liksom andra dylika fastighetsavgifter med s. k.
tyst förmånsrätt att upphöra, bestämdes
genom lag den 8 nov. 1912, att frälseskatte-
räntorna skulle tvångsvis avlösas. Avlösningen
fick påkallas av både ränteägare och jordägare,
och genom avlösningen upphörde räntan.
Ersättning skulle utbetalas till ränteägaren med
ett belopp, motsvarande frälseräntans efter 4 %
kapitaliserade årliga värde. Till avlösningen
skulle staten ekonomiskt bidraga på så
sätt, att ersättningsbeloppet skulle till
förskjutas av statsmedel och till ^/t gäldas av
statsmedel. Det av statsmedel förskjutna
beloppet skulle av jordägaren sedermera under
40 år jämte ränta återbetalas till kronan.
An-nuiteten var så avpassad, att någon ökad
belastning av jordägaren emot vad han haft att
erlägga såsom frälseränta i regel icke skulle
uppkomma. Blev detta fallet, kunde
jordägaren motsätta sig avlösningen.
I icke så få fall hade jord och ränta förenats
i samma ägares hand utan att räntan därigenom
upphört att existera såsom rättslig enhet.
Räntans utgörande hade endast tillfälligtvis
inställts, och hinder förelåg icke att åter skilja
jord och ränta. Där sådant fall är för handen,
kan räntan icke avlösas. Däremot kan räntan
på grund av lagen den 8 nov. 1912 om
sammanläggning av frälseränta med den fastighet,
varav räntan utgår, under vissa förutsättningar
bringas att upphöra genom sammanläggning
med jorden. Härför fordras ett särskilt
förfarande hos inskrivningsdomaren.
De sålunda vidtagna åtgärderna medförde
emellertid icke frälseräntornas fullständiga
upphörande. Enligt beräkningar uppgingo
så-Ixmda kvarstående räntor omkring är 1935 till
ett kapitalvärde av omkring 980 000 kr. Genom
lagar den 12 april 1935 om inlösen av vissa
frälseräntor samt den 11 juni 1937 om ändring
i vissa delar av 1912 års avlösningslag
bestämdes därför, att kronan genom
kammaradvokat-fiskalsämbetet skulle taga initiativ till inlösen,
respektive avlösning av frälseränta, varjämte
stadgades viss preklusionstid därför. Sådan
åtgärd skall sålunda vidtagas före den 1 jan. 1940
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
