Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Grundskatterelikter. Avvecklingen av grundskatter och därmed likställda avgälder, av H. Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDSKATTERELIKTER
allteftersom landgillet varit av det ena eller
det andra slaget. Landgille, som utgått av
kyrka tillhörig jord, kan bringas att upphöra
genom jordens försäljning till vederbörande
brukare. Sådan försäljning medgavs första
gången genom kungl. kungörelse den 22 okt.
1886 och gällde jordar, som voro belägna inom
visst hemmans ägoområde men i övrigt till
läget icke kända. 1886 års kimgörelse ersattes av
kungl. kungörelse den 20 nov. 1908, som
medgav försäljning jämväl av sådana till läget
kända jordar, till vilka brukningsrätten enligt
äldre, från danska tiden härstammande
bestämmelser följde visst hemman och vilkas landgille
icke kunde höjas. Nu gäller kungl.
kungörelsen den 18 juni 1937, nr 540, enligt vilken
staten till befordrande av fortgången av
jordarnas försäljning skall taga initiativ till dylik
försäljning genom att jorden av myndighet
skall hembjudas vederbörande brukare.
Köpeskillingen skall minst utgöra landgillets efter
4 % kapitaliserade värde.
Beträffande det andra slaget av landgille
(jordräntan) medgavs genom kungl.
förordning den 20 nov. 1908, att ägaren av den
landgillepliktiga jorden fick friköpa sig från
skyldigheten att utgöra detta landgille emot
er-läggande till landgilletagaren av ett
engångsbelopp, motsvarande landgillets efter 5 %
kapitaliserade värde. Vad angår landskylden i
Bohuslän hade liknande bestämmelser utfärdats
redan genom en kungl. förordning den 14 okt.
1898 (ändrad genom kungl. förordning den
20 nov. 1908). Som berörda bestämmelser
visade sig vara alldeles ineffektiva och då
önskemålet om avgäldernas definitiva
upphörande icke ansågs kunna vinnas utan
ekonomisk medverkan från statens sida, beslöts vid
1937 års riksdag, att landgillet och landskylden
skulle inlösas emot ersättning av statsverket
till landgilletagaren. Lösesumman skall
utgöra 20 gånger avgiftens årliga belopp. Staten
genom kammaradvokatfiskalsämbetet skall
efter utredning rörande landgillets karaktär
taga initiativ till inlösningen av varje
landgille-belopp; även jordägaren äger påkalla
inlösning. Efter inlösningen upphör landgillet att
utgå (kungl. förordning den 18 juni 1937, nr
591). Någon preklusionstid har icke stadgats.
Inlösningen av landskylden, som är av endast
ett slag, har icke ansetts påkalla prövning
beträffande varje särskilt landsskyldsbelopp,
utan i kungl. förordning den 18 juni 1937, nr
592, bestämdes, att samtliga landskyldsbelopp
skulle upphöra att utgå för tid efter 1937.
Kostnaden för inlösen av landgille har uppskattats
till 120 000 kr. och av landskyld till 100 000 kr.,
vilka belopp anvisats av 1937 och 1938 års
riksdagai-.
Av åtskilliga kyrkohemman i Halland utgår,
förutom landgille, en avgift, kallad »ränta i
följd av skatteköp». Uppkomsten av sistnämnda
ränta är följande. Genom kungl. kungörelse
den 11 sept. 1863 medgavs, att de halländska
kyrkornas hemman skulle få köpas till skatte
av hemmanets åbo eller arrendator. I stället
för köpeskilling skulle hemmanet åsättas en
årlig spannmålsränta. Den nya räntan skulle
införas i jordeboken under titel »ränta i
följd av skatteköp». Avlösning av de
skatte-köpta hemmanen åliggande landgillen och
räntor medgavs genom kungl. förordning den 20
nov. 1908, enligt vilken hemmanets ägare kunde
friköpa sig från skyldigheten att utgöra dessa
avgifter, gemensamt kallade avgälder från
skatteköpta halländska
kyrkohemman, emot erläggande av ett
engångsbelopp, motsvarande avgifternas efter 5
kapitaliserade värde. Som emellertid denna
lagstiftning icke medförde avgäldernas
fullständiga upphörande och detta icke ansågs
vara möjligt utan ekonomisk medverkan från
staten, förordnades genom lag den 6 maj
1938, nr 159, att ersättningen för
avgäldernas avlösning skulle förskotteras av
statsverket för att sedan årligen under loppet av
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
