Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Katalysen i kemisk industri, av Walter Qvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATALYS
Den nyssnämnda Bergius-I. G.-metoden
utgör en i stor skala genomförd reduktion av
olika kolhaltiga substanser. Bland övriga
katalytiska reduktionsmetoder kunna särskilt
nämnas fetthärdningen, vilken innebär en
addition av väte till de omättade fettsyrornas
dubbelbindningar, samt överföringen av olika
aromatiska föreningar i motsvarande alicykliska eller
hydroaromatiska derivat. De sistnämnda ha
fått användning såsom lösningsmedel för olika
ändamål. Processen äger rum vid en temperatur
av intill 200° och med nickel som katalysator.
Bland katalytiska oxidationer kan i främsta
rummet nämnas framställningen av aldehyder
och ketoner genom oxidation av motsvarande
primära, respektive sekundära alkoholer.
Viktigast bland dessa reaktioner är
framställningen av formaldehyd ur metylalkohol, vilken
reaktion redan länge haft industriell betydelse.
En annan mycket bearbetad katalytisk
oxidation har gällt framställningen av fettsyror ur
högre paraffinkolväten. Av intresse är även
att framhålla vissa tunga metallsalters, främst
olika bly-, kobolt- och manganföreningars,
katalytiska inverkan på linoljans oxidation.
Vid en mängd organiska industrier
förekommer ett upptagande eller en avspjälkning av
vatten. Hit hör stärkelsens nedbrytning till
dextrin och glykos samt sockerinverteringen,
som varit föremål för talrika teoretiska
undersökningar. Bland övriga vattenavspjälkande
eller vattenadderande reaktioner kunna ännu
nämnas eter- och etylenframställningen ur
alkohol med tillhjälp av svavelsyra, av vilka
den förstnämnda utgör en av de allra äldsta
katalytiska industrierna, samt esterbildningen
och fettspjälkningen.
Vissa av katalysatorer gynnade
kondensa-tioner och poljrmerisationer ha på senaste tiden
fått en stor betydelse inom den organiska
industrien, framför aUt i samband med
tillverkningen av de talrika nya ämnen, som bruka
sammanföras imder benämningen »konstmas-
sor». Till dessa får man räkna olika hartser av
bakelittyp och syntetisk kautschuk, som under
de senaste åren begynt tillverkas i synnerhet
i Tyskland, U. S. A., Ryssland m. fl. länder.
TiU den mångfald av katalytiska organiska
industrier, som berörts i det föregående, kunde
ännu fogas många andra. Ej heller har någon
uppmärksamhet ägnats det stora område av
katalytiska reaktioner, vid vilka biokemiska
katalysatorer, enzymer eller ferment, komma
till användning. Fastän även här både gamla
och viktiga kemiska industrier möta, måste
dock, med hänsyn till det begränsade
utrymmet, hela denna gren av katalysen lämnas
å sido i denna framställning.
Till sist må blott ännu framhållas, att under
tidemas lopp en mängd teorier framförts för
att förklara inverkan av en katalysator. Den
största anslutning har den s. k.
mellanreak-tionsteorien erhållit, enligt vilken katalysatom
med någon närvarande substans bildar en
mel-lanprodukt, som lätt sönderfaller, varigenom en
speciell reaktionsgång kommer att skjutas i
förgrunden. Frågan om huruvida man i dessa
mellanprodukter har att göra med
stökiomet-riska föreningar, i vilka katalysatorn ingår i
bestämd proportion, eller med
adhesionsför-eningar vid katalysatorns yta har i enskilda
fall besvarats olika av olika forskare. Vid en
del katalytiska reaktioner har man även
lyckats isolera kemiska föreningar, vilka antagits
utgöra mellanprodukter av nyss antydd art.
För att detta ej blott skall vara ett löst
antagande utan få en högre grad av sannolikhet
bör man dock utföra reaktionskinetiska
mätningar, vilket emellertid i flertalet fall är
mycket komplicerat på grund av det stora antal
reaktionsmöjligheter, som i regel föreligga, och
de stora reaktionshastigheter, som känneteckna
just de katalytiska reaktionerna.
Genom en del nyare s. k. topokemiska
undersökningar har framgått, att i många fall
felbyggnader i kristallgittret hos fasta ämnen
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
