Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Norrländska kyrkstäder, av Bertil Berthelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKSTÄDER
kas belägenhet i första hand bestämmes av
förbindelsemöjligheter och andra praktiska
faktorer. De behöva inte alltid få någon
talrikare bofast befolkning men erhålla däremot
karaktären av marknadsplatser, dit folket
vänjer sig att ställa regelbundna färder. När sedan
kyrkobyggandet tar fast form, skapar man ett
kyrkligt centrum invid eller i närheten av en
sådan redan traditionsfästad marknadsplats.
Befolkningens resor få nu ett dubbelt ändamål,
och kombinationen av kyrkhelger och
marknadsdagar blir naturlig. Marknadsplatsen
smälter alltmera samman med kyrkplatsen, och
kyrkstadens utformning sker inte bara med
tanke på att bereda kyrkobesökaren husrum
utan skall också göras så ändamålsenlig som
möjligt för köpenskap och handel. När övre
Norrland definitivt koloniseras under en rätt
framskriden del av medeltiden, utformas
församlingens och bygdens centrum i ett
sammanhang för sin dubbla uppgift som kyrko- och
marknadsplats.
Piteå landsförsamlings kyrkstad i Öjebyn är
ett typiskt exempel på en systematiskt anlagd
kyrkstad med medeltida anor. Här ligger
kyrkan i centrum, som bildar den naturliga
knutpunkten för sammanlöpande landsvägar,
omkring vilka de olika församlingsdelarna haft
eller ännu ha sina kyrkstadskvarter.
När gammelstaden 1621 blev stad i verklig
bemärkelse, omskapades naturligtvis
kyrkstadsbebyggelsen i viss mån; den måste åtminstone
delvis lämna rum för en annan bebyggelse.
Kyrkhusen kommo emellertid alltjämt att
dominera, särskilt som stadsprivilegierna redan
1666 överflyttades till den plats längre ned vid
älven, där det nuvarande Piteå ligger. Ehuru
kyrkstaden delvis härjats av eld, ger den ännu
i våra dagar en god föreställning om hela denna
bebyggelseforms allmänna karaktär och om den
traditionella utformningen av de enskilda husen.
Naturligtvis finner man varken i Öjebyn eller
annorstädes några medeltida byggnader beva-
rade, och av det nyss sagda framgår, att den
stadsplanemässiga gestaltningen av
anläggningen inte heller kan ha rent medeltida anor.
Men den ovan skildrade utvecklingsgången
berättigar till antagandet, att den grund, som
man byggt vidare på, lades redan mycket snart
efter de medeltida kyrkornas tillkomst. Även
om kyrkstaden i Piteå icke är den bäst
bibehållna utmed norrlandskusten, är det
tvivelaktigt, om man på något annat håll kan finna
urgammal tradition så fast förankrad i en
genom sekler tillämpad anläggningsplan.
Det vore kanske frestande att tillerkänna
Nederluleå kyrkstad en ännu ålderdomligare
karaktär. Men fastän denna i sitt slag unika
samhällsbildning med sin alldeles särskilda
samklang mellan den rikt utbildade
kyrkoanläggningen och den vidsträckta kyrkstaden
måhända gör intryck av att vara organiskt
utvuxen som årsringarna på ett träd, har man
här att göra med en bebyggelse, som — kanske
i ännu högre grad än i det gamla Piteå —■
reglerades och justerades genom de för Luleå
Gammelstad år 1621 meddelade privilegierna
och den i samband därmed fastslagna
stadsplanen. En viss hänsyn togs härvid liksom i
Pitestaden givetvis till den bebyggelse, som
redan fanns, men problemet var ganska
krävande, eftersom Gammelstad utvecklades till
en ort av allt större betydelse och det här
gällde att skapa en verklig stad, där kyrkhusen
borde sammanföras till särskilda områden
utmed de från olika håll inlöpande landsvägarna,
medan kvartersmarken i övrigt måste upplåtas
till den bofasta befolkningen. När
stadsprivilegierna redan 1649 överflyttades på det
nuvarande Luleå, hade gammelstaden emellertid
ännu inte blivit fullt utbyggd, och den
outnyttjade kvartersmarken togs så småningom i
anspråk för kyrkstadshus, i samma mån som
behovet steg genom befolkningssiffrans tillväxt.
På så sätt har Gammelstad trots sin en gång
fastslagna stadsplan kommit att genomgå en
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
