- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
273

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Nya Zeelands ekonomiska utveckling, av Carl Skottsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYA ZEELAND

dimensioner, att det betecknats som en
natio-nalolycka. Flygsporten har många utövare, och
som samfärdsmedel spelar flyget en helt annan
roll än hos oss, där det ju inom landet just
ingenting betyder.

Nog får man ett intryck av allmänt välstånd,
när tiderna äro något så när goda. Och goda
tider behöver Nya Zeeland mer än de flesta
länder. Eftersom landet huvudsakligen exporterar
råvaror och födoämnen, som äro underkastade
häftiga prisfluktuationer, drabbas det mycket
hårt av alla ekonomiska världskriser och
alldeles särskilt om moderlandet, som är den
största avnämaren på exportmarknaden (83 %),
råkar i nödläge. Företagarnas starkt beskurna
rörelsefrihet och den mycket avancerade
sociala lagstiftningen bereda stora svårigheter, då
det gäller att anpassa sig till en depressionstid.
Välfärdslagstiftningen är här av gammalt
datum, och Nya Zeeland har ju också ord om
sig att vara ett föregångsland. Början gjordes
långt innan socialismen som folkrörelse fanns
till. I det längsta var landet befriat från skarpa
partimotsättningar, och partierna ha alltid
varit få till antalet; före depressionsperioden på
1880-talet kunde man över huvud ej tala om
partier i modern mening. Nya Zeeland fick sin
första liberala regering 1891; 1935 kom
arbetarpartiet för första gången till makten.
Majoriteten av småfarmarna, tidigare partiets
motståndare, förhjälpte det då till seger, icke därför
att den bekände sig till socialdemokratien men
emedan den hoppades på en förbättring av sin
svaga ekonomiska ställning. Man fick dock icke
mycket för besväret. Reformer kommo i rask
takt, statsutgifterna sprungo i höjden och med
dem skatterna, och man fick bevittna det
vanliga skådespelet, statsingripande på alla möjliga
områden och beskärning av den enskilda
företagsamheten. Men här som på andra håll kommo
efter den svåra krisen goda tider, som den
sittande regeringen icke försummade att utnyttja.
Arbetslösheten har man dock icke fått bukt

med. Programmet var det vanliga, understöd
och statsarbeten, delvis av ganska
problematisk art — staten bygger t. ex. nu privathus i
ganska stor skala och står den enskilda
byggnadsverksamheten efter livet. Och precis som
hos oss råder samtidigt arbetsbrist inom
jordbruket, så mycket kännbarare, som detta ju vida
mer än i Sverige är den verkliga
modernäringen. Farmarna ha drivits till förtvivlan,
våldsamt stigande skatter och ingen
arbetshjälp att få för rimlig betalning. »Skall det här
fortsätta, producerar jag inte mer än vad jag
behöver för mitt eget hus», säger mången. Det
finns flera exempel på att fårfarmare i de
magrare trakterna, där varje djur kräver stor
ytenhet, tvingats att nedlägga hela driften. Det
visade sig ju också vid det med stor spänning
motsedda och av häftiga strider föregångna
valet i oktober 1938, att farmarna fått nog av
den nyaste välfärdspolitiken och röstade
»nationellt». Men det hjälpte icke, arbetarpartiet hade
stärkt sin position på andra håll, och förlusten
inskränkte sig till en enda plats. Åtskilligt tyder
på att man känner sig säker i sadeln.

Jordbruket är icke det enda område, där
regeringens intresse tyckes svalt. Ett annat är
den högre undervisningen. Av statsutgifterna
komma mindre än 3 % på denna; »sannolikt»,
skriver en nyzeeländsk författare, »den lägsta
siffra något modernt demokratiskt land kan
uppvisa».

Större är kanske intresset för museer i
folkbildningens tjänst. Aucklands museum, som
samtidigt är »War Memorial», har praktfulla
utställningssalar, särskilt för maorikulturen.
Det är dock en helt privat affär. I
huvudstaden, Wellington, har Dominion Museum, som
har utsikt att bli ett forskningscentrum,
nyligen flyttat in i ett väldigt palats, modernt och
praktiskt inrett. Ett par museichefer ha för
icke länge sedan gjort studieresor till Amerika
och Europa, och de glömde ej bort Sverige. I
Christchurch vill man bygga nytt för att där-

273

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free