Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Vårt äldsta bevarande officiella tryck. Det svenska manifestet mot Kristian II av år 1522, av Rudolf Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLAKATTRYCK
Faksimile av manifestets ingress.
nov. 1520, som låg till grund för de bekanta
avrättningarna i Stockholm sarmna dag (se
härom Lauritz Weibull, »Stockholms blodbad»,
Scandia 1928; jfr Nils Ahnlund, »Kring
Stockholms blodbad», Svensk Tidskrift 1928, samt
Gottfrid Carlsson, »Stockholms blodbad».
Historisk Tidskrift 1920), förbigåtts med tystnad.
Förklaringen ligger nära till hands. I
manifestet ställes nämligen blodbadet i
verkningsfull belysning av konungens brutna eder och
försäkringar om fullständig tillgift för det
framfarna. Enligt den kanoniska rätten voro
emellertid utfästelser, givna åt kättare, icke
bindande. Det ligger i öppen dag, att ett
omnämnande av kättardomen under sådana
omständigheter skulle kommit klagomålen över
Kristians eds- och löftesbrott att framstå som
skäligen grundlösa. Härav den medvetet
oriktiga uppgiften, att blodbadets offer avrättats
utan dom och rättegång.
Av liknande skäl har Gustav Trolles roll i
novemberdramat ävenledes förtigits. Det var
av vikt att icke avslöja det bistånd, som från
svenskt håll kommit tyrannen till del, om
försvarsskriften skulle kunna göra åsyftad
verkan. Men manifestets utfärdare ha på denna
punkt icke nöjt sig med blotta tystnaden. I
spetsen för de i skriften uppräknade
opponenterna mot konungens tyranni (d. v. s. rikets
samtliga innebyggare: biskopar, prelater,
rid-derskap och adel, borgare och menig allmoge)
återfinnes nämligen ingen mindre än
ärkebiskopen — en framställning, som klart
strider mot verkliga förhållandet. Måhända
innehåller dock uppgiften såtillvida ett korn av
sanning, som brytningen mellan rådsadeln och
Gustav Trolle från början kanske ej varit så
oåterkallelig, som man gärna föreställer sig. I
detta sammanhang må nämnas, att Gustav Vasa
gentemot Kristians forna anhängare — blanc"
dem den landsflyktige ärkebiskopens fader,
Erik Trolle — visat en påfallande mildhet, som
bjärt kontrasterar mot den store konungens
skoningslösa och blodiga framfart mot
Sturepartiets män.
Sammanfattningsvis kan man alltså fastslå,
att 1522 års manifest väsentligen är att betrakta
som en försvarsskrift. Skildringen av Kristians
tyranni avser att lämna ett icke endast
moraliskt utan även rättsligt tillfredsställande bevis
för upprorets rättmätighet. Agitationen mot
konungens person framstår imder dylika om-
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
