- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
278

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den moderna televisionstekniken, av Sven Benner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna tänka sig varje rad uppdelad i ungefär
lika många punkter (eller ännu flera, om
bildens bredd är större än dess höjd). Bredden
hos Nipkowskivans hål bör sålunda vid 441
rader vara c:a 1/500 av bildfältets, varje håls yta
är 1/220 000 av bildfältets yta, och styrkan av det
genomgående ljuset minskas i samma
proportion. Den elektricitetsmängd, som passerar
fotocellen under den korta tid ljusfläcken
passerar en bildpunkt, är ytterst liten. Mycket
intensiv belysning erfordras därför. Vidare blir
skivan mycket stor (dess omkrets är
produkten av bildfältets bredd och antalet hål) men
hålen mycket små. Det är ett svårt mekaniskt
problem att placera ut hålen med en
noggrannhet, svarande mot deras ringa storlek, och att
bibehålla injusteringen oförändrad under den
stora och tunga skivans snabba rotation. För
att eliminera luftmotståndet måste man låta
skivan rotera i vakuum. En exakt
synkronisering av sådana skivor är heller ej enkel. Diverse
andra bildavsökare med mekaniskt rörliga
delar ha försökts (roterande linser eller speglar
i olika anordningar), och vissa av dem äro
bättre än den enkla Nipkowskivan, men de
tekniska svårigheterna växa dock snabbt med
radantalet och bli till slut överväldigande. I många
avseenden enklare och effektivare äro de rent
elektriska apparater, som skola beskrivas i det
följande, men de äro i likhet med alla andra
televisionssystem beroende av problemet hur man
skall handskas med det mycket breda
frekvensband, som i princip är nödvändigt.

Är nämligen bildfältet, som ovan antagits,
indelat i c:a 220 000 bildpunkter, av vilka varje
skall passeras 25 gånger per sek., så betyder
detta 5,5 mill. punkter per sek. För att snabba
ljusväxlingar skola återges riktigt, måste
växelströmskomponenter upp till hälften härav eller
2,75 mill. p/s komma med i sin riktiga relativa
styrka, och ljusreläets snabbhet måste svara
häremot. Å andra sidan måste förstärkarna
riktigt återge även de lägsta frekvenser för att
gradvis skeende ljusstyrkeändringar skola
komma med.

För sändning per tråd av ett sådant
frekvensband fordras speciellt konstruerade, dyrbara
kablar. Om en radiosändare moduleras med en
så hög frekvens, kommer den att utsända ett
frekvensband, bredare än det som tillsammans
disponeras av alla rundradiostationer i världen
på mellanvågsområdet (se häfte 2, 1939, sid. 124
ff.). Det är nödvändigt att ge en sådan sändare
en bärvåg, vars frekvens är mycket större än
det ifrågavarande frekvensbandets bredd, och
man kommer då in på de ultrakorta vågornas
område under 10 m våglängd (frekvens över 30
mill. p/s). Samtidigt utsändes tillhörande ljud
på en ej alltför närliggande bärvåg. De
ultrakorta vågorna ha en egenskap, som samtidigt
är av godo och av ondo: i motsats till de korta
vågorna (50—15 m), som nå runt hela jorden,
kunna de ultrakorta liksom ljuset från en fyr i
allmänhet knappt uppfattas på så stort avstånd,
att sändarantennen på grund av jordytans
krökning försvunnit under horisonten.
Inbördes störningar mellan olika televisionssändare
äro därför sällan att befara, men å andra sidan
erfordras ett stort antal sändare för att betjäna
ett vidsträcktare område, även om antennerna
anordnas på toppen av höga torn eller höga
berg. Ekonomiskt utförbar är därför
televisionen endast i tätt befolkade trakter.

I nu brukliga system förekommer mekanisk
avsökning utom för filmsändning i samband
med telefoni, varvid den talande står i en hytt,
belyst av en rörlig avsökningsstråle och med en
skärm framför sig, på vilken han kan se den
han talar med. Sådana samtal utväxlas
regelbundet mellan flera tyska storstäder. För detta
ändamål anses ett mindre radantal vara
tillräckligt. För att den talande ej skall behöva
stå i mörker (bortsett från den svaga
avsökarstrålen) belyses hytten under den korta paus
efter varje bild, då de signaler utsändas, med
vilkas hjälp mottagaren synkroniseras. Man kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free