Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 / 281 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den moderna televisionstekniken, av Sven Benner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höger på bilden antydda ingångsröret hos den
efterföljande rörförstärkaren.
Sekundärelektronförstärkaren består av de två plana
elektroderna h och k, mellan vilka kopplas en
mycket högfrekvent växelspänning, och den
positivt laddade, ringformiga anoden l. Under
inflytande av det högfrekventa fältet gå de
elektroner, som kommit in genom hålet från
rörets vänstra del, fram och åter mellan h och
k och öka för varje gång i antal, tills de
slutligen uppfångas av anoden l. Farnsworth och
andra ha även utbildat statiska
sekundärelektronförstärkare med ett antal efter
varandra placerade elektroder, var och en
uppladdad till en positiv spänning om ett par
hundra volt i förhållande till den närmast
föregående. Till varje elektrod komma då
elektroner från den närmast föregående elektroden
och utlösa mångdubbelt flera
sekundärelektroner, som gå vidare till nästa elektrod. Denna
anordning synes arbeta ännu mera
störningsfritt än den först nämnda »dynamiska»
förstärkaren, som har en viss tendens till
självsvängningar och kanske kan bli värdefull som
svängningsgenerator. G. Weiss i Tyskland har
konstruerat statiska förstärkare med ett antal
efter varandra följande metalltrådsnät. Dessa
förstärkare kunna antingen sammanbyggas
med en bildsönderdelare av samma typ som
Farnsworths eller med en vanlig fotocell,
avsedd för arbete t. ex. med Nipkowskiva
(bild 6—7).

Bild 6. Bildsönderdelare med genomskinlig, plan katod och statisk förstärkare.

Bild 7. Fullständig upptagningsapparat med bildsönderdelare.

Bild 8. Elektronstrålrör enl. Johnson. Till höger i rörets smalare del två par avböjningselektroder.

I det föregående ha huvudsakligen
sändaranordningarna behandlats, och vi skola nu
övergå till mottagarna. I dessa spelas numera
den största rollen av katodstrålrören (bild 8),
i vilka elektroner från en glödkatod med hjälp
av elektriska linser koncentreras mot en punkt
på en fluorescensskärm, som lyser upp mer
eller mindre, beroende på
elektronströmstyrkan och spänningen (elektronernas energi).
Ett sådant rör skall även förses med
avböjningselektroder eller -spolar, så att
strålknippet kan föras i en avsökningsrörelse över
skärmens yta med hjälp av spänningar eller
strömmar, som variera synkront med avsökningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>