Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 / 282 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den moderna televisionstekniken, av Sven Benner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sändaren. Avböjningsspänningarna (eller
-strömmarna) alstras liksom i sändarna av
s. k. kippgeneratorer, som ge en spänning,
varierande med tiden efter en
sågtandliknande kurva (bild 9). För synkronismens
upprätthållande utsändas särskilda signaler
efter varje rads och varje bilds fullbordande.
Har man nu en anordning för reglering av
katodstrålens styrka med styrkan av de
mottagna televisionsvågorna (»videosignaler»), så
äro tydligen förutsättningarna givna för att
man i mottagaren skall få en trogen bild av
den utsända scenen. Denna reglering av
katodstrålströmmen kan ske genom varierande
spänning på en i strålgången befintlig,
lämpligt formad elektrod, oftast placerad nära
katoden.

Bild 9. Sågtandliknande spänningskurva, alstrad av en s. k. kippgenerator.

Bild 10. Det inre av en televisionsmottagare. Upptill katodstrålröret, nedtill t. v. högtalare och manöverrattar.

En sådan mottagare (bild 10) är enkelt
byggd i jämförelse med de mekaniska
anordningarna, relativt enkel att sköta och
fullständigt fri från störande ljud. Ljusstyrkan och
bildstorleken voro emellertid till helt nyligen
otillräckliga för förevisningar för större publik.
Numera har man dock katodstrålrör,
arbetande med mycket höga spänningar (flera
tiotusentals volt). De ge en relativt liten men
mycket ljusstark bild, som avbildas starkt
förstorad och likväl med tillräcklig ljusstyrka
på en projektionsskärm. Själva röret är ej
större än i en mottagare för hembruk.

En originell metod att vid mekaniskt
arbetande mottagare få stor och ljusstark bild har
realiserats i det engelska »Scophony»-systemet,
vilket även på sändarsidan uppvisar vissa
förbättringar gentemot övriga mekaniska metoder.
I scophonymottagaren få televisionssignalerna
efter förstärkning reglera styrkan av mycket
högfrekventa, ohörbara ljudvågor, som
utsändas av en piezoelektrisk kristall och passera
tvärsöver en i ljusstrålarnas gång placerad
vätskefylld kyvett. Sådana ultraljudvågor i en
vätska ha så kort våglängd, att de verka som
ett optiskt gitter och avböja en viss del av det
genomgående ljuset; det avböjda ljusets styrka
växer med ultraljudets styrka. Om den
optiska anordningen är sådan, att blott det
avböjda ljuset kommer med i den sökarstråle,
som riktas mot skärmen, kommer dennas
ljusstyrka alltså att variera alltefter ljusstyrkan i
sändaren. Väsentligt för den med
scophonysystemet erhållna ljusstyrkan är nu, att
ultraljudet behöver en viss ändlig tid för att passera
tvärsöver kyvetten. Det område, inom vilket
ultraljudets styrka motsvarar
sändarljusstyrkan i ett givet ögonblick, kommer alltså att
röra sig med en viss hastighet genom kyvetten,
och motsvarande ljuspunkt skulle, om
avsökningsmekanismen stode stilla, röra sig med en
likaledes bestämd hastighet över skärmen. De
optiska förhållandena äro så valda, att
avsökarstrålen rör sig åt motsatt håll med samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>