Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Ginko-trädet. En gengångare från en försvunnen växtklass, av Rudolf Florin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GINKGO-TRÄDET
med absolut säkerhet kunnat fastställa dess
förekomst i vilt tillstånd. Visserligen ha en
amerikansk och en kinesisk botanist på senare
år uppgivit, att trädet anträffats vildväxande i
blandskogar av barrträd och lövträd i den
kinesiska provinsen Chö-kiang, belägen närmast
söder om floden Yang-tsi-kiangs nedersta lopp,
men från annat håU har invänts, att det mycket
väl kan röra sig om förvildade träd. Den
uppfattningen synes sålunda alltjämt vara för
härskande bland vår tids botanister, att
ginkgo-trädet ej skulle kvarlevat i nutiden, såvida det
icke sedan mycket länge av kineser, koreaner
och japaner i stor utsträckning planterats vid
tempel, på fält och vid vägkanter. Emot detta
talar emellertid, dels att ginkgo-trädet enligt
nyare undersökningar icke synes ha varit känt
av befolkningen i norra Kina under de
århundraden, då den kinesiska klassiska
civilisationen och språket uppstodo, dels att trädet i en
kinesisk publikation från 1500-talet e. Kr.
upp-givits såsom inhemskt just för södra delen av
Yang-tsi-deltat.
Den tyske naturforskaren och läkaren E.
Kämpfer, som reste i Japan på 1690-talet, var
den förste europé, som beskrev ginkgo-trädet.
Omkring år 1730 infördes det till Europa och ett
halvt århundrade senare till Amerika. Numera
odlas det ganska allmänt även på bägge dessa
kontinenter, nämligen i botaniska trädgårdar
och i parker av olika slag.
En engelsk språkforskare, A. C. Moule, har
nyligen sökt utreda ursprunget till den
egendomliga beteckningen ginkgo (i T’oung Pao, vol.
XXXIII, Livr. 3, Leiden 1937). I sin bok
»Amoenitates Exoticae» (1712) betecknade
Kämpfer trädet som »Ginkgo, vel Gin an, vulgö
Itsjö. Arbor nucifera folio Adiantino». Linné
accepterade sedermera det av Kämpfer givna
släktnamnet och benämnde växten Ginkgo
bi-loba. Det kinesiska ordet »gin» betyder
»silver», och ginkgo har man trott kunde översättas
med »silveraprikos». Moule påpekar emellertid,
att stavelsen »kgo» är oförklarlig från språklig
synpunkt; g-et kan enligt honom av misstag ha
kommit till vid den ursprungliga
transkriptio-nen, eller också har ginkgo på ett eller annat
sätt (oriktig transkription?) att göra med
»san-kyo», ett ord som i motsats till ginkgo namnes
i Kämpfers ursprimgUga manuskript och
troligen betyder »bergaprikos». Enligt Moule är
ginkgo »unpronounceable and ought never to
have existed», men de botaniska
nomenklaturreglerna förbjuda varje ändring på sådana
grunder, och ginkgo måste sålunda förbli släktnamn
för detta träd.
Ginkgo är lättast att identifiera sommartiden,
då bladen äro utvecklade (bild 1). Dessa blad
BUd 1. Ginkgo-träd i Kew Gardens invid London.
Efter Elwes & Henry 1906.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
