Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Ginko-trädet. En gengångare från en försvunnen växtklass, av Rudolf Florin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GINKGO-TRÄDET
bergen och i Nordasien ända bort till Stilla
havet. Men ej nog härmed. Nyligen har man
ansett sig kxinna fastställa dess förekomst i
Patagonien, alltså på södra halvklotet, så sent
som under tertiär tid. De tertiära
fynden härstamma företrädesvis
från denna periods äldre del,
eocentiden; icke så få tillhöra
de därpå följande skedena,
oligo-cen och miocen, men under
plio-cen tid och särskilt vid
övergången till kvartärtiden med
dess katastrofala
klimatförsämring blevo både släktets
geografiska utbredning och artantalet
alltmera inskränkta, tills blott en
enda art, den nutida Ginkgo
bi-loba, återstod i Östasien.
Under krittiden, som nyligen
beräknats ligga 70—100 millioner
år tillbaka i jordens historia,
förekom ginkgo eller
närbesläktade former i Västeuropa, på
Frans Josefs land och Grönland, i Alaska
o. s. v. och även i Sydamerika
(Patagonien). Juraperiodens flora kännetecknades
icke minst av ginkgo-trädens utbredning över
snart sagt hela jordklotet. Representanter för
detta släkte eller närstående arter växte då i
Australien, på Nya Zeeland, i Indien,
Afganis-tan, Turkestan, Sibirien, Mongoliet, Kina,
Man-churiet, Korea och Japan, vidare i Ryssland och
på åtskilliga andra håll i Europa. I
Nordamerika anträffades de ända bort i Oregon.
Gå vi slutligen till triasperioden och
undersöka innehållet i dess åtminstone 150 millioner
år gamla avlagringar, så finna vi i Skånes
stenkolsförande formation en av de äldsta kända
ginkgo-liknande formerna, vilken starkt
påminner om den nutida arten både vad
bladform, nervering och epidermisstruktur beträffar.
Andra liknande fynd av ungefär samma ålder
ha gjorts i Sydafrika, Australien, Argentina och
flerstädes på norra halvklotet ända upp på
Grönland. Redan under triasperiodens sénare
del var sålunda ginkgo-släktet med närstående
former kosmopolitiskt. Vi ha anledning för-
Bild 4. Tvärsnitt av bladsamlingen (i ungt
stadium) på ett kortskott av nutida ginkgo. Varje
blad har två nerver vid basen, vilka sedan
genomgå upprepad delning i skivan (10 ggr förstoring). Efter Florinl936.
— Bild 5. Rekonstruktion av ett bladbärande kortskott av Arctobaiera,
en ginkgo-växt från kritformationen på Frans Josefs land (nat. storl.).
Efter Florin 1936.
moda, att släktets historia i själva verket går
ännu något längre tillbaka, ehuru det tills
vidare saknas direkta belägg härför i form av
fossilfynd.
Paleobotaniken har emellertid icke blott
visat, att den nutida östasiatiska arten är den
enda kvarlevande representanten för ett
tidigare vitt utbrett och ganska artrikt släkte utan
dessutom att ginkgo är det enda återstående
släktet av en stor växtfamilj och växtklass,
vilken nådde sin höjdpunkt i fråga om både
mång-formighet och utbredning under juraperioden,
d. v. s. för över 100 millioner år sedan. Ett av
dessa släkten bär namnet Baiera och skiljer sig
från ginkgo särskilt genom den starkt
uppflikade bladskivan. Baieras historia räcker från
övre trias till undre krita. Släktet var rikt
representerat i de jurassiska och imgtriassiska
flororna i olika delar av jorden och har ofta
påträffats tillsammans med ginkgo.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
