- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
325

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Ginko-trädet. En gengångare från en försvunnen växtklass, av Rudolf Florin - Insulinbehandling av sinnessjukdomar, av R. Holmström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INSULINBEHANDLING

såsom redan av det föregående framgår,
kunna uppdelas i två grupper med hänsyn till
bladspårsförhållanden och bladform: å ena
sidan ginkgo-gruppen i inskränkt mening
med dubbla bladspår i den primära
barken och skaftade blad, å andra sidan
Phoe-nicopsis—Sphenobaiera-gruppen med enkla
bladspår och kilformiga, oskaftade blad. Men
innan det kan säkert avgöras huruvida dessa
karaktärer genomgående skilja grupperna åt
och äro systematiskt tillräckligt betydelsefulla
för att motivera uppställandet av en särskild
familj inom ginkgo-växterna för den senare
gruppen av fossila släkten, erfordras ytterligare
undersökningar särskilt av paleozoiskt och
triassiskt material, för vilka dock de hittills
gjorda fyndens ogynnsamma bevaringstillstånd
står hindrande i vägen. Av allt att döma är det
enkla bladspåret inom ginkgo-växterna
tvärtemot hittills gängse åsikt ursprungligare än det
dubbla, och
Phoenicopsis—Sphenohaiera-grup-pens oskaftade, smala och kilformiga bladtyp
har otvivelaktigt uppträtt tidigare än den i skaft
och skiva differentierade bladform, som
utmärker ginkgo-gruppen.

Från mellersta krita, alltså den tid då
lövträden på allvar började göra sig gällande i
skogarnas sammansättning på vår jord, träda
ginkgo-växterna på en gång starkt tillbaka såsom
floraelement och utgöra därigenom i viss mån ett
parallellfall till en annan märklig växtgrupp,
som bär namnet Bennettitales. Under det att
denna emellertid dog helt ut i kritan, höllo sig
ginkgo-växterna icke blott kvar under hela
tertiärtiden genom enstaka representanter,
utan en av dessa förmådde till och med
överleva den stora klimatförsämringen under
kvar-tärtiden och kom på så sätt att bevaras till
nutiden.

Ginkgo-växterna utgöra en av de geologiskt
äldsta högre grupper av kärlväxter, som äro
representerade i nutidens flora. Mellan dem och
andra nutida växter existerar icke någon när-

mare släktskap. De bilda närmast en
parallellgrupp till barrträden, som likaledes ha en lång
geologisk historia bakom sig. Ursprunget till
bägge dessa klasser måste sökas oändligt långt
tillbaka i kärlväxternas utvecklingshistoria,
över vilken senare årtiondens paleobotaniska
forskning förmått kasta nytt ljus särskilt
genom upptäckten av den äldsta landfloran.

Den engelske paleobotanisten A. C. Seward
har med anledning av i Sverige av
undertecknad och i England av T. M. Harris nyligen
slutförda forskningar över arktiska fossila
ginkgo-växter publicerat en populär sammanfattning
av vår nuvarande kännedom om denna
växt-grupps historia (Science Progress 1938). Han
avslutar sin artikel med följande ord:

Ginkgo-trädet vädjar till det historiska
sinnet: vi se det som en oföränderlighetens symbol,
en gengångare från världar, som äro alltför
avlägsna i tiden för att det mänskliga intellektet
skall kunna bilda sig en föreställning om dem,
ett träd, som bär inom sig »det omätliga
förflutnas hemligheter». Rudolf Florin.

INSULINBEHANDLING AV
SINNESSJUKDOMAR.

Medicinsk forskning kan år 1939 fira ett
femtioårsjubileum så gott som månget annat.
År 1889 framlade nämligen fransmannen
Brown-Séquard för en förvånad vetenskaplig värld
resultaten av vissa självförsök, vilka sedan
kommit att gälla som klassiska och som inledningen
till den nya endokrinologiens era, i vilken vi
ännu befinna oss. Brown-Séquard var då 72 år
gammal. Genom att under huden inspruta ett
glycerinextrakt av testesvävnad ansåg han sig
ha hejdat den anryekande seniliteten och
ingjutit nytt liv, ny psykisk vitalitet i en av
åldrandet redan märkt organism. Han hade,
menade han, funnit ett nytt livselixir, och detta

3—JVFM39:5

325

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free