Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Insulinbehandling av sinnessjukdomar, av R. Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSULINBEHANDLING
ordning, så nämligen, att de mest primitiva, i
individens utveckling äldsta, återvända först, de
senare tillkomna, mera komplicerade, därefter.
Åtminstone i viss utsträckning synes denna
iakttagelse vara riktig. Sakel ansåg sig också
märka, att där dessa senare tillkomna psykiska
funktioner äro abnorma, av sjukdoms natur, kan
deras återuppträdande efter komat icke blott
försenas utan även helt förhindras, det vill med
andra ord och ytterligt förenklat säga,
sjukdomen hävas. Det gäller blott att vara ihärdig,
till att börja med återuppträda de sjukliga
fenomenen, liksom övriga fenomen, ehuru försenade,
men efter varje koma blir denna försening allt
längre, tills de slutligen förbliva borta. Detta
kan dröja länge, upp till 60—70 gånger måste
komat dag efter dag framkallas, innan
resultatet nås.
Sakel lämnar icke de egendomliga fenomenen
utan försök till förklaring, tydningsförsök, som
dock, det inser han själv, med nödvändighet
måste bli i hög grad hypotetiska. De kunna i
korthet sägas gå ut på det antagandet, att
insulinkomat innebär ett totalt avspärrande av de
till själslivets yttringar kopplade biologiska
processerna från de anatomiska enheter inom
centrala nervsystemet, där de normalt försiggå.
Under denna avstängning få dessa anatomiska
enheter, celler eller cellgrupper, tillfälle att
restituera sig, på ställen, där, för att använda en
grov bild, det psykiska skeendet trampat upp
falska vägar inom eller mellan cellerna, växa
dessa falska stigar igen, och normala
förhållanden återinträda.
På lång sikt måste man givetvis tillmäta de
med dessa tydningsförsök sammanhängande
frågorna den allra största betydelse. Här är ju
dock, som nyss antyddes, fråga om biologiska
skeenden med kontakt åt bägge faktorerna i
kropp-själs-problemet, vilka åtminstone i vissa
avseenden synas öppna nya vida möjligheter
för forskningen.
För ögonblicket överskuggas dock denna sida
av saken av den rent praktiska frågan: vilka
terapeutiska resultat nås med Sakels
insulinbehandling? Sakel själv har från början med
sin behandling angripit en viss grupp av
sinnessjukdomar, schizofreniernas. Denna grupp
omfattar, samtidigt som den är den största, just
de mest förödande formerna av sinnessjukdom,
med ett i regel tröstlöst, till fullständig
invahdi-sering ledande förlopp. Det gäller således en
sjukdomsform av en utomordentlig social
betydelse, och tillkomsten av en verkligen
effektiv behandlingsmetod vore av ett oskattbart
värde. Då nu en metod faktiskt lyckats inom
fackmännens krets tillvinna sig ett intresse,
vartill man sällan ser maken, är det tydligt,
att ett prövande av densamma är
ofrånkomligen nödvändigt. Och det måste erkännas, att
den första konfrontationen med densamma kan
verka förbryllande genom de hastiga
omsvängningar i de sjukas sätt att vara, som den ibland
synes medföra. Redan det enstaka komats
förlopp kan verka konsternerande. Man kan få
uppleva, att en stel, självförsj unken, spänd och
oåtkomlig schizofreniker somnar in i komat, ur
detsamma vaknar en helt ny person, öppen,
vaken, pratsam och livlig, så olik den förra som
gärna är möjligt, men som efter någon stund
åter sakta försvinner och lämnar rum för
samma sjukdomsstämplade tragiska individ, som
man hade framför sig före komat. Och man kan
få uppleva, att vid upprepade koma denna från
början övergående förändring till det bättre
småningom går över till att bliva bestående, en
till synes kurativ verkan av behandlingen
således. Man får väl antaga, att det är sådana med
överraskande gynnsamt förlopp framträdande
fall, som i viss mån kommit att giva metoden
den våldsamt uppmärksammade position, som
den verkligen nått. Från kontinenten genljuder
facklitteraturen av en begeistring, som är
enastående, och en hart när enhälligt välvillig
kritik. Och man publicerarar överallt statistiker
med tillfriskningssiffror, förut otänkbara och
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
