Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Tipsmedlen och idrottsrörelsen. Hur 20 millioner kronor använts, av Gunnar Grubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIPSMEDEL
att markområdet upplåtits antingen med äganderätt
eller med besittningsrätt under minst 25 år (i fråga om
s. k. mindre anslag minst 10 år);
att minst lika stora bidrag utgått från orten
(härifrån har dock undantag gjorts, då det gällt en för
hela landet betydelsefull anläggning);
att vård och underhåll garanterats av andra medel
än statsmedel.
Vid uppgörande av förslag om fördelningen
har Riksidrottsförbundet följt den principen,
att inte bara eller ens i första hand de större
samhällena skulle beredas möjlighet att skaffa
sig goda idrottsanläggningar utan att det vore
viktigt att även tillgodose de mindre orterna i
detta hänseende. Under de fyra år, som
tipsmedel stått till förfogande för idrottsändamål,
ha omkring 900 bidrag till olika anläggningar
utdelats; av dessa ha ungefär 600 gällt
landsbygdens samhällen och 300 gått till städerna.
Ä andra sidan ha städerna fått större belopp,
då dels de större kommunerna kräva större
anläggningar och dels kostnaderna för
idrotts-och simhallar äro avsevärt högre än för övriga
anordningar. Den ojämförligt största summan,
eller omkring 5 250 000 kr., kommer på vad som
i dagligt tal kallas idrottsplatser, d. v. s.
anordningar för fri idrott, fotboll och allehanda andra
bollspel. Genom att åtgärder för planernas
bevattning vidtagits, kan även skridskoidrott
utövas där. Dessa platser skifta till storlek och
beskaffenhet, och bidragen ligga mellan några
hundra och hundratusen kr. — De gångna årens
erfarenhet har nog i vissa fall givit vid handen,
att idrottsplatserna tagits till för stora, så att
skötsel och underhåll vållat vederbörande ägare
övermäktiga svårigheter. Det viktigaste är, att
samhällenas invånare få möjlighet att utöva
idrott; i andra hand kommer utbyggandet av
anläggningarna för tävlingar. En granskning av
namnen på de orter, som fått del av
tipspengarna, visar, att dessa i stor utsträckning kommit
små och avlägset liggande orter till godo.
I vårt land ha tidigare ej funnits
anläggningar för friluftsbad, där ett större antal män-
I
mm
Bild 2. Ambjörby skidbacke, Värmland. Medger
hopplängder om 53 m.
niskor på en gång kunnat bada eller tävlingar
anordnas. Under de senaste åren har från
fonden för idrottens främjande lämnats
tillsammans 364 800 kr. till dylika anläggningar.
Härtill komma anslag till enklare simanordningar
i samband med utdelande av bidrag till
sim-materiel (142 000 kr.). — Ungefär lika stort
belopp har gått till skidbackar (317 595 kr.), varvid
de ansvariga myndigheterna varit angelägna om
att främja byggandet icke enbart av stora
backar utan även av mindre övningsbackar.
Önskemålet har varit att få sådana små backar spridda
över de delar av landet, där snötillgången
medgiver deras fulla utnyttjande. — En idrott, som
kräver ganska dyrbara anordningar, framför allt
i fråga om materiel, är rodden. För båthus ha
anslagits 168 350 kr., och till kanothus ha
lämnats 22 700 kr. i bidrag. — Som redan nämnts,
kan skridskoidrotten i mänga fall begagna sig
av idrottsplatserna, varför till anslaget för
skridskobanor jämte anläggningar för ishockey och
bandy (79 650 kr.) egentligen skulle läggas en
del av kostnaderna för bevattningsanordningar
på idrottsplatserna. Utom detta belopp har
emellertid skridskoidrotten år 1938 fått 500 000
5-NFM39:5
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
