Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Kampen mot korrsionen. Ett mångsidigt och tidskrävande forskningsarbete, av Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORROSIONS SKYDD
bäst skola utnyttjas. Betydande
forskningsarbeten äro också i gång i de allra flesta länder.
När det gäller studiet av korrosionens inre
mekanism, ha vi i Sverige en centralpunkt i
Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, där
professor W. Palmaer i ett särskilt
korrosionslaboratorium utfört och utför arbeten av
internationell rang. Bland utländska forskare på denna
del av arbetsområdet är främst att nämna dr
U. Evans i Cambridge.
Även andra vetenskapsmän än kemister
intressera sig för korrosionsproblem. Sålunda har
man i Tyskland vid studiet av
undervattens-målning ägnat stor uppmärksamhet åt sakens
biologiska sida: vissa djurarter exempelvis sätta
sig fast tämligen ytligt, medan andra som larver
borra ned sina kalkhaltiga fästorgan genom
färgskiktet ända till plåtytan och under
tillväxten fullkomligt mejsla bort färgen. Har man
sådana fakta klara för sig, så har man också
större möjligheter att motverka den sortens
skadegörelse.
Av en helt annan karaktär äro de direkta
korrosions- eller korrosionsskyddsförsök, som
likaledes pågå i skilda delar av världen. Man
placerar härvid i fria luften eller i vatten eller
jord plåtar av olika material eller överdragna
med olika ämnen, vilkas skyddsverkan man vill
studera, och iakttar tid efter annan de inträdda
förändringarna. Dylika långtidsförsök
påbörjades redan 1930 av den engelska Corrosion
Com-mittee, som nu har över 2 000 omålade och
målade plåtar utplacerade på fjorton platser, därav
sju i Storbritannien, en i Lappland (Abisko),
två i Asien och fyra i Afrika. Alla möjliga
atmosfärtyper äro representerade: en rökig
järnvägstunnel, Sheffields intensiva
industriatmosfär, ökenklimatet i Kartum, Singapores
tropiska havsklimat o. s. v. De tyska
riksjärnvägarna bedriva likaledes vidlyftiga
undersökningar av denna typ, och detsamma är
förhållandet på en hel del andra håll.
En annan metod för långtidsförsök består i
anknytning till målningsarbeten i praktiken:
man indelar exempelvis en cistern i ett flertal
bälten eller fält, vilka förbehandlas på olika sätt
eller målas med olika färger. Den engelska
kommittén studerar även bottenmålning på
fartyg enligt bl. a. denna metod.
Benämningen »långtidsförsök» är särdeles
befogad, i varje fall vid försök i luft: ännu efter
sex å åtta år uttalar sig den engelska
kommittén mycket försiktigt om de hittills uppnådda
resultaten. Det är därför naturligt, att man
ivrigt söker efter genvägar. När man vet, att ljus,
temperaturväxlingar, salthalt i luften o. s. v.
bidraga till att bryta ned ett färgskikt, så ligger
det nära till hands att påskynda proceduren
genom att successivt i ett ständigt kretslopp
utsätta provplåtarna för högaktivt ljus, skarpa
temperaturväxlingar, högre saltkoncentration
o. s. v. Konsten är bara att blanda ihop de olika
ingredienserna i sådana proportioner, att man
därigenom efterliknar ett visst bestämt klimat;
lyckas detta, så behöver man endast
multiplicera den vid »korttidsprovningen»
konstaterade livslängden med en »tidsfaktor» för att
erhålla den livslängd, som i verkligheten kan
påräknas för färgen och klimatet i fråga.
Problemställningen är till synes enkel nog, men
någon fullgod lösning kan ännu ej sägas vara
nådd. I Sverige arbeta särskilt statens
provningsanstalt och ASEA i Västerås på att
experimentera fram dylika metoder.
Viktiga medarbetare i kampen mot
korrosionen äro givetvis också industriens laboratorier,
där nya skyddsmedel och skyddsmetoder undan
för undan se dagen, prövas, förkastas eller
förbättras.
På Ingenjörsvetenskapsakademiens initiativ
bildades 1933 Studienämnden för
korrosionsskyddsfrågor, sedermera omdöpt till IVA:s
korrosionsnämnd. Den består av representanter
för intresserade myndigheter, institutioner och
företag och är avsedd att utgöra ett
centralorgan för de svenska arbetena på området.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
