Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Lop-nor-öknens dolda skatter. Nya fynd från Sidenvägen, av Folke Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOP-NOR-ÖKNEN
hjärtat av Centralasien. De kinesiska källorna
omtala hurusom detta folk ömsom stod i nära
förbund med hunnerna, Kinas gamla
svår-knäckta gränsfridstörare i norr, ömsom läto sig
Bild 2—3. Två dryckeskärl av trä
från kinesgravar vid Lop-nor.
locka till närmanden till kineserna.
Lou-lan-rikets geografiskt viktiga läge gjorde det
utsatt från flera håll, och för kineserna var det
av sådan vikt att behärska dess nyckelposition,
att synnerligen drastiska medel vidtogos för att
hålla området under Han-kejsarens spira,
såsom svekfullt avhuggande av Lou-lan-kungens
huvud och dess försändande med expresspost
till huvudstaden, där denna trofé upphängdes
utanför stadsporten, en sed, som beträffande
förbrytarhuvud ännu omhuldas i detta land.
Om själva folket säger kineserna, att »de äro
såsom fåglar och vilda djur», vilket efter vad
vi nu veta måste betraktas som en ytterst
träffande karakteristik.
Sir Aurel Stein var den förste, som kom
lämningarna efter detta folk på spåren, då han 1914
upptäckte dess gravar. Hans överdådigt rika
fynd av silke i allsköns praktfulla färger och
rokokosnirkliga mönster från kinesiska
massgravar i samma område har ställt den enklare
utstyrseln i dessa det lägre folkets vilorum i
skuggan, och Stein ägnar ej mycken
uppmärksamhet åt dessa gravars innehåll.
Genom min undersökning sommaren 1934 av
det hittills största gravfältet av hithörande slag
har ett rikt nytt material kommit i dagen,
vilket belyser detta enkla folks vanor och
egenheter. Vid samma tid fann också Sven Hedin ett
par liknande gravar i en östligare del av öknen.
Genom förmedling av en östturkisk gubbe
vid namn Ördek kom jag den stora gravplatsen
på spåren; jag benämner den »Ördeks
nekro-pol». Den var belägen nära en minimal
delta-arm av Krun-darja (nedre Tarim),
betydligt högre uppför floden än
det egentliga deltat samt 113 km
ungefär väster om Hedins
Lou-lan-ruiner. Över den plana öknen med
dess små månskärsformiga
sanddyner höjde sig en markant kulle
med mjukt rundad profil. Dess
topp var täckt med tättställda
stolpar, resta som gravvårdar (bild 13—14). Hela
kullens yta hade varit täckt av gravar, nu till
större delen rubbade av vindens erosion samt
av skattgrävare (bland vilka vännen Ördek
nog intagit en ledande ställning). Gravskicket
kunde fastställas med säkerhet och ett
mångsidigt fyndmaterial hopbringas. I vanliga fall
möter en gravgrävande arkeolog vid sina
makabra exkavationer sämre eller bättre
bevarade skelettrester, men i Lop-nor-öknen
stöter han i många fall på välbevarade mumier.
Mumierna t. ex. på »Ördeks nekropol» gåvo
ett mycket klart begrepp om Lou-lan-folkets
utseende. Dragen voro ej mongoliska, näsan
var hög, kindkotorna ej särskilt breda, håret
brimsvart, långt och något vågigt.
Var och en hade sin egen kista, gjord av ett
par bastanta plankor som väggar och
tvärgående korta bräder som lock. Botten
saknades, och varken spik eller nagel hade använts
att fästa ihop de olika delarna. Man hade
tydligen lagt liket på marken, sammanfogat kistan
däröver och täckt locket med fuktade oxhudar
samt sedan skottat över sand. Mumifieringen
torde huvudsakligen vara en följd av
ökenklimatets utomordentliga torrhet. Därför talar det
välbevarade tillstånd, i vilket andra eljest
lättförgängliga föremål av trä, tyg, fjäder etc.
be-funno sig.
De döda voro begravda i sina kläder, och
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
