Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Portolankartornas uppkomst. Ett svårlöst historisk-kartografiskt problem, av C. Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORT o LAN K ART OR
kartomas yttre form är emellertid det nätverk
av riktningslinjer, som täcker hela kartan.
Dessa linjer utgå från ett system av vindrosor,
nämligen en i centrum och sexton på ett visst
gon som helst linje med kartografiens
utveckling över huvud. Redan i de tidigaste kända
portolankartorna finnes typen fast utbildad, och
dock finnas inga spår av några öv-ergångsfor-
Carte pisane, den äldsta bevarade portolankartan (slutet av 1200-talet). Paris, Bibliothéque Nationale.
Jomard, »Monuments de la géographie».
Efter
avstånd från denna. Ibland finnas flera dylika
system på samma karta. För den centrala
vindrosen finnes icke någon bestämd placering. Den
varierar även på kartor av samme kartograf.
Varje ros omfattar 16, någon gång 32 vindar.
Portolankartorna äro rena plattkartor,
konstruerade efter avstånd och kurser utan hänsyn
till jordens sfäriskaform. De försök, som gjorts att
utläsa något projektionssystem, ha varit förfelade.
Frågan om portolankartornas uppkomst har
länge sysselsatt forskarna, men någon helt
tillfredsställande lösning har man dock icke
kommit fram till.
Flera omständigheter göra detta problem
särskilt mystiskt och lockande, framför allt denna
karttyps plötsliga och oförmedlade
uppträdande. Deras uppkomst ligger tydligen icke i nå-
mer, vilka skulle kunna leda fram till denna
typ. Sjökort omnämnas i litteraturen tidigast
c:a 1270. De enda hjälpmedel man tidigare ägt
— att döma av belägg i litteraturen — voro
de antika seglingsbeskrivningarna, periploi, och
de medeltida seglingsbeskrivningarna,
porto-lanerna. De äldsta bevarade medeltida
por-tolanerna äro dock icke äldre än från 1200-talet.
Redan den forskare, som tidigast mera
ingående behandlade denna fråga, Lelewel
(»Géographie de Moyen Åge», 1852—57), tänkte
sig möjligheten av att dessa kartor dock kunde
gå tillbaka till antiken. Tyvärr kom han icke
att fullfölja sin tanke, men den togs sedan upp
främst av Hermann Wagner 1898.
Wagner utgick från den måttskala, som
finnes på varje portolankarta. Tolkningen av dessa
s. k. scalabasi erbjuder stora svårigheter. Re-
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
