Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Portolankartornas uppkomst. Ett svårlöst historisk-kartografiskt problem, av C. Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTOLANKARTOR
dan det vanligen ojämna och buckliga
pergamentet och dessutom den stiliserade kustlinjen
med dess mängd av namn göra det svårt att
finna nog korrekta data för noggrannare
beräkningar. Dessutom giva mätningar i olika delar
av kartan vanligen olika resultat.
Uppskattningarna av »portolanmilens» längd äro därför
starkt varierande. I varje fall synes detta mått
icke överensstämma med något tidigare belagt.
Wagner ansåg sig dock kunna leda i bevis, att
denna, som han kallade »lilla sjömilen», gick
tillbaka åtminstone till senantiken.
Uppfinningen av kompassen ansåg Wagner därför icke
ha haft något inflytande på portolankartornas
uppkomst.
Wagners teori erbjöd en hel del svagheter.
Förklaringen av den »lilla sjömilen» var icke
helt övertygande, och något positivt belägg för
sjökortens förekomst i antik tid kunde han icke
förebringa.
Andra forskare, framför allt Th. Fischer och
K. Kretschmer, försökte därför en annan utväg.
Dessa accepterade såsom ett faktum, att
sjökorten icke vore äldre än de ännu bevarade
och att därför portolankartorna voro en
medeltida uppfinning. Den omständighet, som
möjliggjort denna uppfinning, var införandet av
kompassen. Behovet av sjökort, säger
Kretschmer, kom icke, förrän man övergav den rena
kustfarten, och detta skedde icke, förrän
kompassen kom i bruk. Utan denna uppfinning
var det heller icke möjligt att bestämma
kurserna så noggrant, att de kunde användas
såsom grundval för kartframställning.
Kompassnålens egenskaper voro i
Västerlandet kända redan på 1000-talet. I nautiken
torde den emellertid icke ha kommit till
allmän användning förrän in på 1200-talet, alltså
just vid den tid, då de tidigaste
portolankartorna uppkomma.
Kretschmer underströk också skillnaden
mellan de antika periploi och de medeltida
porto-lanerna. De förra innehöllo endast uppgifter
Schematisk skiss av en portolankarta (Giovanni da
Carignano) från början av 1300-talet, jämförd med en
av ett modernt sjökort, visande den i stort sett
riktiga konfigurationen av Medelhavets kustlinjer. Efter
Nordenskiöld, »Periplus».
om avstånd, de senare både avstånd och
kurser.
Så snart även uppgifter om kurser intränga
i seglingsbeskrivningarna, skulle dessa kunna
användas som grundval för
kartframställningar. Dylika kartor skulle ursprungligen ha
upprättats för vissa mindre sträckor, vilka
sedan någon gång på 1200-talet samlats och
hop-arbetats. Portolankartornas enhetliga
utformning skulle tyda på att de alla gå tillbaka på
ett enda original. Med en träffande liknelse
från litteraturhistoriens område talar
Nordenskiöld om portolankartornas Iliad.
Enligt Nordenskiöld skulle vi äga vissa spår
av denna utveckling i några kartskisser i en
handskrift till Leonardi Datis »La Sphera»,
vilket arbete dock är så sent som från början av
1400-talet.
Ej heller denna förklaring är emellertid helt
tillfredsställande. Det måste förefalla egendom-
3—NFM39:B
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
