Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Själands Trelleborg. Ett märkligt vikingaläger, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ ÄLLANDS TRELLEBORG
väggar på en femtedel av husets längd från
vardera gaveln. De elliptiskt buktande
långväggarna restes av breda plankor i
stavkonstruktion. Varannan stav var djupt neddriven
i marken och förmodligen försedd med
rännor i smalsidorna, i vilka mellanstavarnas
av-tunnade smalsidor klämdes in. Utanför var och
en av de förra stavarna ställdes en påle, som
förmodligen hjälpte till att stötta ytterändan av
taket, om vars konstruktion vi för övrigt sakna
närmare upplysningar.
Inom vallen stodo alltså 16 likstora hus,
hopställda till kvadrater fyra och fyra kring små
»borggårdar». Åtminstone en av dessa
borggårdar har ytterligare bebyggts: där stod en
mindre, rent rektangulär byggnad med svale
på ena gaveln.
Det torde utan vidare vara klart, att denna
märkliga anläggning endast kan ha tjänat det
ändamål, som ovan angivits: till kasern. Varje
ellipshus kan förmodas ha rymt sovplatserna
för en viss enhet (troligen en skeppsbesättning)
i det stora mittrummet och dennas förråd i
gavelrummen. Med rätta påpekar Nörlund, att
vi här ha att göra med en anläggning av
anmärkningsvärt demokratisk läggning. Det är
manskapets baracker, som dominera allt. »Det
finns intet hövdingahus, som genom sin storlek
och sitt läge överstrålar de andra. Något sådant
vore otänkbart under medeltidens eller senare
tiders herremansvälde, men var det ej under
vikingatiden. Man behöver bara tänka på
Joms-borg, och det är frestande att kalla Trelleborg
för ett själländskt Jomsborg. — Då Rollo och
hans vikingar seglade uppför Seine och
fran-kerkungens utsände mötte dem med frågan,
vem deras ledare var, svarade de enligt Dudo:
’Vi ha ingen ledare, vi äro alla lika.’»
Den nu beskrivna anläggningen måtte
emellertid snart ha befunnits vara otillräcklig. Man
beslöt utvidga den åt landsidan till. Utanför
den grav, som löpte strax utanför ringvallen
på denna sida, stakade man alltså ut en ny vall
med framförliggande grav. De begränsas av
cirkelbågar, som alla ha sitt centrum
gemensamt med ringvallen. Och strax innanför
ytter-vallen stakades en jämn rad nya ellipshus ut,
alla av en och samma storlek (®/io av de förut
beskrivna husens) och med sin längdaxel
pekande mot centrum. Om någon gammal
militär läser denna skildring, skall det nog glädja
honom att erfara vilken ytterlig precision man
därvid utvecklade: på ett par enstaka
undantag när förekom icke mer än 25 cm variation
vid uppmätningen av 24 gavelhörns avstånd
(136 m) från ringvallens centrum!
Ovan jord syntes föga mer än den stora
ringvallen. Men på en från luften tagen fotografi
framträdde graven utanför den yttre vallen
genom en ljusare färg på vegetationen. Odlingen
hade så gott som helt jämnat ut den yttre
vallen och graven. Vad själva husen beträffar, var
intet bevarat ovan jord. Spåren av dem ha måst
grävas fram. Allt trävirke var för länge sedan
förmultnat. Man måste därför avlägsna all
matjord. Den vilade på en ljus, naturlig lera. Pä
denna leryta syntes mörka fläckar, d. v. s.
gropar, fyllda med mörk jord. När man tog bort
denna fyllning, hade man framför sig de gropar,
som grävts för nedsättandet av varannan
väggplanka, och de hål, som åstadkommits vid
neddrivandet av pålarna till takstöden eller till
stödjandet av de en gång träbelagda
vägbanorna. Undantagsvis iakttogos även, såsom en av
de här införda bilderna visar, grunda rännor
för de mindre djupt nedsatta väggplankorna.
På sina håll stördes den regelmässiga
följden av stav- och störgropar genom mörka
fläckar av större omfång.
De markerade allehanda större och mindre
gropar, t. ex. brunnsanläggningar, som behövts
dels för lägret, dels för den bebyggelse, som
funnits på platsen före lägrets tillkomst. För
datering av anläggningen voro dessa gropar
synnerligen välkomna. I dem hittades nämligen
flera fornsaker av från andra håll välkända ty-
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
