Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Själands Trelleborg. Ett märkligt vikingaläger, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ ÄLLANDS TRELLEBORG
per. I äldre brunnar m. m. hittades, förutom
vida äldre föremål, några från tiden omkring
900 eller 900-talets förra hälft. Andra föremål,
som genom sitt läge befunnits tillhöra
lägertiden, härröra från 900-talets senare hälft eller
tiden omkring 1000.
Sålunda tillhörde lägret vid Trelleborg
vikingatidens fantasieggande slutskede. Många
av dem, som varit kasernerade här, kunna
tänkas ha deltagit i slaget vid Svolder. Möjligen
ha de varit med i det väldiga uppbåd av
trupper, som Knut den store behövde för att
erövra England.
Krönikorna från denna tid nämna ofta
vikingahärar, vilkas antal skattats till många
tiotusental. Redan detta är nog för att övertyga
oss om att Trelleborg, ehuru tills vidare ett
unicum, säkert haft många samtida likar såväl
i Norden som annorstädes. I själva verket
känner man också från många trakter andra
ringvallar, som kunna tänkas ha varit bebyggda på
samma sätt. Härom komma säkert nya
grävningar att ge besked.
Det är också frestande att ta lärdom av
denna märkliga utgrävning vid tydandet av en
öländsk borganläggning, som länge varit känd
och föremål för spekulationer: Ismantorps borg
på Öland. Tack vare Mårten Stenbergers
omsorgsfulla kartering och undersökning ha vi en
klar bild av borgens utseende. Mitt ute på öns
bredaste del är den lagd, i en nutida obygd,
som dock också bevarar minnen av många
forna gårdar. Det synes ha varit under
400-talets senare hälft, som dessa bygder ödelades.
Man tvistar om anledningen. Det kan ha berott
på fienders härjningar. Men mig förefaller det
vara rimligare att förklara händelsen genom
hänvisning till den »Amerikafeber», som synes
ha grasserat mångenstädes i Norden — och
säkerligen ej minst i dessa karga Ölandsbygder
—, när Odovakar och Teoderik den store
skapade germanerna så många nya och rika
möjligheter i Södern. Alltnog, före denna ödeläg-
gelse böra Ismantorps ringmur och många dess
likar på Öland ha kommit till. Karakteristiskt
för dem alla är, att de ha en någorlunda
cirkelrund mur, uppstaplad av kalksten i murliven
Plan av Ismantorps borg.
och naturligtvis med allehanda stenbråte inuti.
Dessa ringmurar ha många ingångar;
Ismantorps omkring 3 m höga mur har inte mindre
än nio. Av dessa äro flera dock mycket trånga.
Som huvudingångar tyckas de fyra ha tjänat,
som vetta ungefärligen en och en mot var sitt
av de fyra väderstrecken.
Det, som gjort Ismantorps borg särskilt
märkvärdig, är emellertid den mängd av husgrunder,
som än i dag fyller borgens inre. Man har här
haft gott om sten men förmodligen ont om
trävirke. Alla husens väggar ha därför byggts av
sten. De synas i allmänhet ha nått högst 1 m
ovan markytan. På dem få vi tänka oss lättare
takkonstruktioner.
Granska vi planen över Ismantorps borg, finna
vi dels en mängd »radhus» längs murens insida,
de allra flesta med ena gaveln vettande mot en
med muren koncentrisk »cirkelgata». Innanför
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
