Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Johann August Sutter. En amerikansk pioniär, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANN AUGUST SUTTER
sina släktingar sattes han så småningom i
tillfälle att öppna en egen affär i korta varor, men
någon framgång som handelsman hade han
icke. Efter ett par års bekymmersam tillvaro
gick firman i konkurs, och Sutter såg sig
belastad med dryga skulder, vilka han icke hade
den minsta utsikt att kunna betala. Bysättning
på obestämd tid var det öde, som alltmera
hotande reste sig framför honom. Från hustruns
välsituerade släkt kunde han icke vänta någon
hjälp, ty där ansåg man sig redan ha gjort nog
och övernog för den objudne intränglingen,
som ingenting gjort annat än skandaliserat
familjen. Under dessa förtvivlade
omständigheter valde Sutter samma utväg, som ett stort
svenskt geni, C. J. L. Almquist, i liknande
belägenhet några år senare tillgrep: han
skaffade sig i hemlighet ett pass, packade ihop allt
vad han ägde av kontanter och kläder och
försvann en vacker morgon från sitt hem utan
att lämna sina närmaste någon upplysning
om vart han ämnade styra kosan.
Närmast begav han sig till Le Havre, där han fick
en skeppslägenhet till Amerika, och några
veckor därefter landsteg han i New York.
Trots det drag av fantastisk romantik, som
fanns i hans väsen, var Sutter dock innerst av
annat skrot och korn än C. J. L. Almquist.
Medan den senare tycks ha stått alldeles
rådlös inför den nya värld, vari han inträtt, tog
Sutter saken helt annorlunda och kastade sig
rakt in i det amerikanska livet, fast besluten
att utnyttja dess rika möjligheter till sitt eget
bästa. Om landets förhållanden visste han
troligen ej mera än vad han inhämtat genom
läsningen av sin landsman Gottfried Dudens
bok om sin vistelse i Missouriområdet 1824—27.
Västerut! var emellertid vid denna tidpunkt
lösenordet för alla de företagsamma äventyrare,
som från Europa kommit över Atlanten för att
göra sin lycka i Nya världen. Ett tiotal år
tidigare hade en ungdomligt entusiastisk svensk,
Johan August Hazelius, drömt om att tillsam-
mans med ett antal meningsfränder — »några
galningar», som han helt uppriktigt säger —
flytta till Amerika och anlägga en koloni »i
nejden av Mississippis utfall i Missouri», dit
redan en vän, den som högförrädare dömde
Jakob Otto Natt och Dag, funnit vägen. Just
till den plats Hazelius nämnt begav sig Sutter,
dock ingalunda för att som sin svenske samtida
»skapa ett nytt Arkadien» utan för att i S:t
Louis nå kontakt med exportintresserade
amerikanska affärsmän och industriidkare. Hans
säkra uppträdande och väl i någon mån hans
förnäma föregåenden (han kallade sig captain
Sutter på grund av sin självuppfunna värdighet
som fransk gardesofficer) skaffade honom
förtroende och möjliggjorde för honom en
utsträckt handelsverksamhet på Mexiko.
Ogynnsamma konjunkturer berövade honom dock
inom kort hans vinster och bragte honom på
obestånd. Tydligen hade han redan efter ett par
år här som i sin schweiziska hemtrakt invecklat
sig i så vidlyftiga affärer, att flykten blev hans
enda räddning. Nu hade han intet världshav
att lägga mellan sig och sina fordringsägare,
men den ännu så gott som okända
mellanamerikanska kontinenten kunde göra honom samma
tjänst. På våren 1838 lämnade han sin
dittills-varande vistelseort och anslöt sig till en
karavan, som var på väg till Stilla havets kust.
Omsider kom han fram till Vancouver, varifrån
det var hans avsikt att längs kusten fortsätta
söderut till Kalifornien, där han väntade sig
stora möjligheter. Då man emellertid upplyste
honom om att vägen var farlig på grund av
indianernas opålitlighet, beslöt han att söka
sig fram till sitt mål sjöledes. Det gick icke
precis nästgårdsväg till Kalifornien, ty han
nödgades fara över Honolulu, en expedition,
som tog mera än ett halvår i anspråk. Men han
använde tiden väl, demonstrerade med framgång
sin sällskapstalanger i Honolulus europeiska
societet och uppvaktade flitigt konung
Kameha-meha III. Denne, bekant i sitt lands historia
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
