Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Svenska Akademiens ordbok. Den första hälften nu fullbordad, av Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sv. AKADEMIENS ORDBOK
med är enligt pålitliga beräkningar hälften av
denna stora ordbok färdig.
Ordbokens historia är lika lång som
akademiens. Det fastställdes nämligen av konung
Gustav III i de för akademien uppgjorda
stadgarna, att akademien hade att utgiva »en
Svensk Ordabok och Grammatica». Avsikten
med denna bestämmelse var utan tvivel att i
fråga om det svenska språkets rykt skapa en
motsvarighet till franska akademiens
förpliktelser att vårda sig om det franska språket.
Bestämmelsen var 1786 lika självklar och
naturlig, som dess utförande skulle visa sig svårt.
Mänga mästare i vårt språks behandling
fun-nos redan inom den första uppsättningen av
ledamöter i Svenska akademien. Sådana män
som Kellgren och Leopold hade även ett
språk-teoretiskt intresse, som var en värdefull
tillgång för stiftelsen. Men då man skulle börja
arbeta på ordboken, uppstod alltför mycken
splittring och osäkerhet, för att något bestående
resultat skulle kunna uppnås. Man delade upp
ordförrådet på ledamöterna, och deras
behandling av de ord de fått på sin lott skulle göras
till föremål för granskning på sammanträdena.
Arbetet gick emellertid från början trögt, och
många ledamöter gjorde ingenting i ordboksväg.
Man kan redan tidigt spåra två riktningar
inom akademien med avseende på viljan att
föra ordboksföretaget i land. Den ena
riktningen höll fast vid stadgarna och kände väl
också sambandet mellan de ekonomiska
förmåner, som beviljats akademien, och dess åtagna
förpliktelser. Andra genomskådade de stora
svårigheterna och ställde sig skeptiska till
tanken, att ordboken någonsin skulle kunna göras
färdig. Dessa två riktningar ha varit företrädda
i akademien intill denna dag. En medelväg
mellan ytterligheterna, som tidigt vann anslutning,
gick ut på att akademien skulle lämna
uppdraget åt en utanför stiftelsen stående fackman.
När akademien firade sitt femtioårsjubileum
1836, gavs det anledning att uppställa frågan
hur den då hade motsvarat stiftarens
mening. Den dåvarande sekreteraren, Bernhard
von Beskov^r, hade den stora förtjänsten att
hålla tanken på ordboken vid liv och avvisa
de klenmodighetens röster, som redan nu ville
ge upp tanken att uppfylla stadgans
bestämmelse. Beskow höll hårdnackat fast vid sin
ståndpunkt under de 34 år han stod som
akademiens sekreterare. Det var Beskows
förtjänst, att man rådgjorde med en omdömesgill
ordboksman i Danmark, Chr. Molbech. Och
det är nu de stora linjerna för ordbokens plan
börja framträda. Molbech antydde behovet av
en historisk uppläggning och föreslog, att
man skulle till behandling upptaga vårt språk
ända från Gustav Vasas tid. För att motsvara
sådana anspråk behövde emellertid den tryckta
litteraturen ända från förra hälften av
1500-talet genomgås och orden samlas på lappar, s. k.
excerpt eller språkprov. Redan dessförinnan
hade Beskow börjat samla språkprov och
intresserat vetenskaps- och yrkesmän att sända
in förteckningar särskilt på fackord. Själv
skrev han flitigt ut språkprov och kunde 1848
uppvisa över 100 000 sådana, av vilka han själv
hade bidragit med hälften.
Beskow ville gärna se verket färdigt. Han
framlade samma år ett storvulet förslag att
omedelbart ställa det under ledning av en
huvudredaktör, som vid sin sida skulle ha
fjorton medarbetare. Om sex, högst åtta år
skulle det hela föreligga färdigt i fyra band.
Anledningen till att det nu ändå icke blev
något av torde ha varit bristen på medel att
avlöna en medarbetarstab och även brist på
lämpliga medarbetare. Men Beskow höll trots
allt arbetet i gång. Han anställde den mycket
dugande språkkännaren A. F. Dalin i
akademiens tjänst mot årslön. Dalin skulle bearbeta
det redan betydande materialet till en
»stomme». Vidare utverkade Beskow, då Reuterdahl
1852 blivit ecklesiastikminister och valts till
ledamot av akademien, ett årligt statsanslag på
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
