Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Missionskonferensen i Tambaram. 69 nationer representerade av närmare 500 deltagare, av Gustaf Lindeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAMBARAMKON FE RENSEN
Dr Mott presiderar vid ett kommittésammanträde.
riskt, att hans inledningsanförande inte på
något sätt eller i någon form tog sikte på politiska
motsatser och att enligt hans mening sådana
ock borde vara bannlysta från förhandlingarna.
Det visade sig också, att detta blev fallet.
Hela världsmissionsfältet var praktiskt taget
representerat. Där syntes den förste
maori-biskopen från Nya Zeeland vid sidan av de
första papuakristna från Nya Guinea.
Söderhavets öar, Nederländska Indien, Främre
Orienten, olika afrikanska områden såväl som
Förenta Staternas negerkyrkor och de
sydamerikanska republikerna hade låtit sig företrädas
av präster eller lekmän, vilka enligt allmän
mening väl fyllde sina platser. Bland
delegerade från de »gamla» kyrkorna i Europa och
Amerika och de »unga» från missionsfälten
syntes även sådana från de »äldsta» kyrkorna
i Syrien, Travancore (Mar Thomaskyrkan) och
Mesopotamien. Särskild uppmärksamhet
till-drogo sig Toyohiko Kagawa, den ryktbare
japanske kristne ledaren, som alltid framträtt som
en energisk talesman för goda förhållanden
mellan Kina och Japan, samt den förste
anglikanske biskopen i Sydindien, Azariah, en yp-
perlig representant för den
unga indiska kyrkan. Från
Sverige hade kommit
professorn i missionshistoria och
östasiatisk reUgionshistoria
vid Uppsala universitet K. B.
Westman och Svenska
missionsförbundets föreståndare
Axel Andersson samt
Svenska kyrkans missionsdirektor
Arvid Bäfverfeldt. Mötets
president var den 73-årige
men alltjämt oförbrännelige
John Mott, som redan i
Edinburgh fungerat som
ordförande och som i Tambaram
enligt allas mening på ett
utom-ordentUgt sätt ledde det hela.
Konferensens syfte var självfallet i främsta
rummet att förstärka och utvidga den kristna
enhetsfronten. Behovet av en dylik betonades
starkt särskilt med hänsyn till världsläget.
Detta kräver en »världskonsultation», skrev
Mott före konferensen. I ett av
konferensens »budskap» heter det: »Överallt möta vi
krig eller höra rykten om krig, konflikter och
kaos. Många ha förlorat sin tro, de ha
överväldigats av en känsla av vanmakt och
förtvivlan.» Den kinesisk-japanska konflikten kastade
givetvis sin skugga över förhandlingarna, de
väldiga sociala rörelserna bland Indiens
undertryckta klasser påkallade i hög grad
uppmärksamheten, kommunismens framträngande i
missionsländerna och den intensiva nationalismen
bland många folk beredde bekymmer. Men det
var i full samklang med konferensens hela syfte
och karaktär, att man avgav denna förklaring:
»I all ödmjukhet och botfärdighet måste vi
bekänna, att inför en världsnöd av detta slag
den kristna kyrkan, under Guds ledning, är
vårt största hopp.» Man gav därför ock
uttryck åt sin »lidelsefulla förhoppning», att
»ingenting kunde skaka trons och lidandets
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
