- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
423

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Missionskonferensen i Tambaram. 69 nationer representerade av närmare 500 deltagare, av Gustaf Lindeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TA MBARAMKONFERENSEN

Kagawa i talarstolen.

oförstörbara gemenskap och Kristi kropps
heliga enhet».

Men enhet i princip är en sak, i praktiken en
annan. För de unga kyrkornas representanter
stod det klart, att man icke till missionsfälten
skulle draga ut gränserna mellan de många
kyrkosamfunden och sekterna i Västerlandet.
Det hette i en av konferensrapporterna:
»Kristenhetens splittring visar sig på missionsfältet
från sin mörkaste sida. Den är till anstöt för
de troende, till spott och hån för
hedningarna ... De unga kyrkornas representanter
giva uttryck åt sin lidelsefulla längtan efter
synbar kyrklig enhet i alla länder... Vi rikta
därför den innerligaste uppfordran till
missionerna och de gamla kyrkorna att på allvar
upptaga frågan om kyrkornas enande.» Det blir
givetvis de unga kyrkornas sak att här finna
vägen. I de gamla kristna länderna kan man
nog knappast för överskådlig framtid föreställa
sig något intimare samgående, än mindre
någon fullständig kyrkounion. Vem kan
egentligen tänka sig anglikaner och adventister eller
lutheraner och baptister gå upp i högre enhet!
Men i den mån enheten blir en verklighet ute

på världsmissionsfältet, måste den ock komma
inom räckhåll för de äldre kyrkorna.
Kristendomens och kristenhetens framtid beror
förvisso därpå. En närmare förbindelse mellan den
ekumeniska rörelsen på missionsfälten och den
inom de gamla kristna länderna, som markeras
av namnen Stockholm, Lausanne, Oxford och
Edinburgh, är redan planerad och torde snart
bliva en verklighet. I Tambaram frambars ett
förslag från de ekumeniska mötena i Oxford och
Edinburgh om de yngre kyrkornas inlemmande
i ett blivande »Världskyrkoråd». Meningen är,
att dessa kyrkor skola få 10 platser av 90 i det
blivande rådet (Central Committee) och 50 av
450 i den större församlingen (Assembly).
Proportionen kan ju förefalla en smula
ogynnsam för de yngre kyrkorna, men den motsvarar
väl styrkeförhållandena, sådana de för
närvarande äro, och kan väl alltid justeras, när en
förskjutning inträder. Det är dock meningen,
att Internationella missionsrådet skall bibehålla
sin särskilda organisation och självständighet
vid sidan av Världskyrkorådet.

Detta förslag fick ett gynnsamt mottagande
och syntes lova gott för en framtida större

Två konferensdeltagare.

423

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free