Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Den nya tuberkuloslagstiftningen. Lungsotslagen av 1914 får vika vid 1940 års ingång, av Gustaf Neander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUBERKULOSLAGSTIFTNING
organisationen markerar förordningen redan i
andra paragrafen, där det påpekas, att läkare,
som misstänker tuberkulos hos någon, vilken
han undersöker eller behandlar, äger för
vidare undersökning hänvisa patienten till
cent-raldispensär eller motsvarande dispensär i de
städer, som icke deltaga i landsting, för vidare
undersökning. Centraldispensärernas läkare
äro grundligt utbildade specialister på
lungsjukdomarnas område. Undersökningarna vid
centraldispensärerna äro kostnadsfria för
patienter, som av läkare remitteras dit, såväl för
obemedlade och mindre bemedlade som för
bemedlade patienter. För de sistnämnda gäller
detta dock blott för den första undersökningen,
d. v. s. den som fordras för att fastställa om
tuberkulos föreligger eller icke. Numera
föreligger alltså för varje svensk läkare möjlighet
att till sakkunnig specialist för kostnadsfri
undersökning remittera varje patient, hos vilken
han misstänker lungtuberkulos, ett förhållande,
som icke torde äga motsvarighet i något annat
land.
Den viktigaste nyhet, som införes genom
förordningen, torde vara
anmälningsplikten, d. v. s. skyldighet för varje läkare att till
vederbörande distriktsdispensär anmäla varje
nyupptäckt fall av tuberkulos av vad art eller
på vilket stadium den vara må.
Anmälningsplikt beträffande fall av
tuberkulos har sedan länge tillämpats i många länder,
bl. a. våra grannländer Danmark, Norge och
Finland. Frågan om införande av sådan plikt
i Sverige har tidigare många gånger
diskuterats, men de röster, som höjts mot densamma,
ha i allmänhet varit övervägande. Numera,
sedan dispensärväsendet blivit moderniserat och
infört i så gott som alla delar av landet samt
behovet av vårdplatser åtminstone i
huvudsak är tillgodosett, har motståndet till största
delen upphört och gagnet av anmälningsplikten
blivit tämligen allmänt erkänt. Man åsyftar att
genom anmälningarna dels erhålla en så tillför-
litlig morbiditetsstatistik som möjligt, dels
kunna uppspana smittkällor och vidtaga åtgärder
i hemmen till förhindrande av vidare
smittspridning. En speciell anmälningsplikt är
beträffande smittförande personer ålagd läkare
vid anstalter av olika slag i syfte att lämna
dispensärerna kunskap om att en smittkälla,
som under någon tid varit isolerad genom
anstaltsvård, åter är att räkna med i den allmänna
sammanlevnaden.
Vid varje dispensär skall föras en förteckning
över alla dit anmälda personer, behäftade med
tuberkulos, som stadigvarande vistas inom
dis-pensärens verksamhetsområde. I dessa register
skola anteckningar göras om dödsfall, flyttning
och tillfrisknande. Samtliga dessa
dispensär-register tillhopa komma att bilda grundvalen
för en så långt möjligt tillförlitlig kunskap om
tuberkulosens sjukdomsfrekvens (morbiditeten)
i landet, något som vi hittills saknat. Vi ha
endast ägt säker kunskap om dödsfallens antal
(mortaliteten).
Säreget för den svenska
tuberkulosförordningens anmälningsplikt är, att anmälan
ovillkorligen måste åtföljas av undersökningar och
åtgärder i den sjukes hem till förekommande
av vidare spridning av smitta. Samtliga den
anmäldes familjemedlemmar eller andra
samboende skola genom dispensärernas försorg utan
dröjsmål undersökas, bostaden så långt sig göra
låter saneras, åtgärder för barnens skydd
vidtagas m. m.
Undantag från skyldigheten att påkalla
dis-pensärens ingripande i ett hem, där en
tuber-kulossjuk vistas, kan ske, därest annan läkare,
som vårdar den sjuke, förklarat sig villig
övertaga ansvaret för att erforderliga åtgärder
vidtagas samt att rapport därom enligt av
medicinalstyrelsen fastställt formulär av honom
av-gives till dispensären. Enligt ett tillägg till § 59
i allmänna läkarinstruktionen ålägges varje
läkare att ställa sig föreskrifterna i
tuberkulosförordningen till noggrann efterrättelse samt att,
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
