Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Landväxter i Antarktis. Jordens sydligaste flora, av C. Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOKS
MÅNADSKRÖNIKA
Årgång 2
JULI 1939
Häfte 7
LANDVÄXTER I ANTARKTIS.
JORDENS SYDLIGASTE FLORA.
Den antarktiska världsdelen åtnjuter såsom
hemvist för till själva marken bundet liv mycket
dåligt rykte. Ingen öken kan vara fattigare på
växter än Antarktis, och detta är icke så
underligt, eftersom istid alltjämt råder där.
Grönland, Spetsbergen o. s. v. måste i jämförelse med
Antarktis kallas gästvänliga, och endast på de
allra högsta topparna i Himalaja eller Anderna
äro förhållandena lika fientliga mot växtlivet.
Det första antarktiska land, som beträddes av
människor, var skärgården utanför Grahams-
land söder om Sydamerika, naturligt nog för
övrigt, då ju avståndet dit från Eldslandet eller
Falklandsöarna är jämförelsevis kort och
säl-fångare alltifrån 1700-talet höllo till i dessa
farvatten. Under 1820-talet var trafiken kring
Sydshetlandsöarna livlig, i det att talrika
fångstskutor varje sommar kommo dit, med
resultat att den en gång mycket stora
pälssäl-stammen fullständigt förintades för att aldrig
återuppstå. Vid den ytterst magra växtligheten
fäste sjöfolket helt säkert ingen
uppmärksamhet, men en viss dr Eights hemförde, sannolikt
på 1830-talet, från Sydshetland till England ett
litet gräs, som fick namnet Aira antarctica,
sedermera fört till släktet Deschampsia, av vil-
Liégeön i Grahamslands skärgård, visande förhållandena, sådana de genomsnittligt te sig. — Förf. foto.
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
