Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Landväxter i Antarktis. Jordens sydligaste flora, av C. Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTARKTIS’ LANDV ÄXTER
En av nunatakkerna i Edsel Fordbergen. Häckningplats för
Mega-lestris. I mitten en göl, kring denna rik växtlighet. Efter Siple.
Jordens sydligaste växter lösgöras
från klippan. Mount Scudder,
86° 03’. Efter Siple.
Byrdexpeditionens (1933—35) intressantaste
upptäckter. Det är ur den nyligen utkomna
redogörelsen för dessa, som följande uppgifter
sammanställts.
Fotografierna ge en föreställning om landets
beskaffenhet. Det ser i förstone föga lovande
ut, men faktum är, att varhelst ett klipparti,
som under någon tid är befriat från snö,
värmes av sommarsolen och fuktas av
smältvatten, så växer där någonting. På alla sidor
omgivna av den eviga isen leva här mossor
och lavar, de senare nästan alltid utbildande
sina fortplantningsorgan.
Mr. Paul Siple, expeditionens biolog,
undersökte noggrant 215 platser på 12 nunatakker i
Edsel Fordbergen, Marie Byrds land, samt
Mount Helen Washington i Konung Edvard
VII:s land, vilket var hans sydligaste punkt, lat.
78° 05’. Katalogen, utarbetad av specialister,
upptar 5 mossor, av dessa 2 förut okända,
samt 69 lavar, med få undantag nyupptäckta.
Detta är överraskande — skulle verkligen
skillnaden mellan olika antarktiska områden vara
så genomgripande? Åtminstone bland de
sydligaste mossorna har man ju förut konstaterat
arter med stor utbredning, och även om vi ta
hänsyn till det faktum, att många lavarter äro
högst lokala, så tänker man sig nog, att
olikheterna framdeles komma att utjämnas. Man
bör komma ihåg, att intet antarktiskt land
gjorts till föremål för en så ingående
undersökning som detta och att den svenska
sydpolarexpeditionens samling av lavar, växande på
sten, säkerligen den största, som gjorts där nere,
gick till botten med fartyget och aldrig ersatts
av någon ny därmed jämförlig. Det är också
troligt, att några, kanske många av de
endemiska antarktiska arterna kunna finnas i
högfjällen i omgivande länder, såsom i de
patago-nisk-eldsländska Anderna eller på Nya
Zeeland, där vår kännedom om kryptogamfloran
helt visst är mycket bristfällig.
Sensationerna voro icke slut med Edsel
Fordbergens nyupptäckta landflora. Drar man en
linje från Marie Byrds land till Sydpolen, så
träffar den vid 85° den av Roald Amundsen
upptäckta Drottning Maudkedjan. Vi ha
genom hans skildringar liksom tack vare Byrds
flygfärder vetat, att här finnas blottade
bergbranter. Dit detacherade Byrd en liten
geologisk avdelning, som lyckligtvis hade öga för
annat än bergarten. Vid 85° 31’ samlades på
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
