Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Filmcensuren i Förenta staterna, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMCENSUR
99 hundradelar av alla dessa skvallerhistorier
påhitt och smädelögner, men de vunno tilltro.
Filmfacket insåg snart, att denna förföljelse
var ännu farligare än den föregående. Ett
antal anställda avskedades i hast och måste
lämna Los Angeles. Inom kort beslöto de
största filmföretagens ledare att bilda en
association, omfattande hela U. S. A. Så gott som
alla filmproducenter och -distributörer ha
slutit sig till denna. Den kontrollerar filmemas och
skådespelarnas moral och handlägger de mest
skiftande ärenden och spörsmål om inre och
yttre förhållanden för hela denna väldiga
industri. Den är ett slags ministerråd, som
förhandlar med myndigheter och korporationer
liksom med kongressen, ett ämbetsverk.
Dess officiella namn är Motion Picture
Pro-ducers and Distributörs of America Inc., men
den kallas vanligen The Hays’ Office. Till chef
för institutionen utsågs nämligen Will Hays,
f. d. postminister i presidenten Hardings
ministär, och när han 1922 tillträdde sin befattning,
fick han titeln »filmtsar». Han var
utomordentligt respektabel: en äldste i den
presbyterianska kyrkan, nykterist, icke-rökare o. s. v., och
var ytterst populär bland sina meningsfränder.
Det viktigaste problem, som den nye chefen
hade att lösa, gällde just censuren. Under
intrycket av den häftiga sedlighetskampanjen
mot Hollywood, det »moderna Babylon», hade
mer än hälften av staterna infört statscensur,
den form av övervakning, som filmindustrien
avskydde allra mest. I Massachusetts hade
statscensur införts 1921, men motståndarna
fingo ett referendum till stånd 1922. Hays
lyckades uppbåda en stor majoritet mot
statscensuren — 550 000 mot 210 000 —, och
lagförslaget föll. Detta oväntade resultat hade den
betydelsefulla följden, att agitationen för
statscensur försvagades eller uppgavs.
Till en början hade Hays ingen makt att
tvinga någon till någonting, men den skräck,
som kampanjen framkallade, gjorde filmfacket
mycket mottagligt för hans
övertalningsförmåga. Småningom tyckte man, att det var på
tiden att upphöra med klandret. Men först
1927 utfärdade Motion Picture Producers and
Distributörs of America Inc. en
sammanfattande, utförlig »moralkodex» med noggrant
bestämda regler, innehållande elva förbud —
»don’ts» — och tjugusex »var försiktig» — »be
carefuls». Denna kodex ersattes 1930 av The
production code, som innehöll tolv bud. De
större firmorna hade mycket samvetsgrant
åt-lytt Hays’ påbud, ehuru dessa inte hade någon
annan karaktär än råd. Men då den svåra
depressionen tog vid 1932—33, sprängdes all
samhörighet, och den »moraliska
standardiseringen» övergavs. Filmens allmänna nivå sjönk
djupt. Förfärade över minskningen i filmens
förmåga att väcka intresse, sökte vissa firmor
få vinden att vända sig genom att släppa efter
på tyglarna för sexappeal-filmer, vilket
framför allt markerades av Mae Wests inspelningar
1932 och 1933. Detta upprorsförsök vart
emellertid mycket hastigt kvävt i sin linda.
Filmindustriens ledare fruktade svåra bakslag, om
filmerna blevo lättsinnigare, och sammanträdde
i New York 1933 för att förnya stadfästelsen
av The production code. Det var i elfte
timmen. Katolikerna bildade en ny, fruktansvärd
organisation för reformering av filmindustrien,
som fick namnet The Legion of Decency. 1934
kungjorde de katolska biskoparna i Amerika,
att de skulle låta recensera filmerna och
föreskriva de sina att icke besöka de
filmföreställningar, vilka icke godkänts. Något krig
mellan Motion Picture Producers and Distributörs
of America Inc. och The Legion utbröt likväl
icke, ty den förra, alltid känslig för
organiserade minoriteter, vidtog den kloka åtgärden
att ådöma de genstörtiga 25 000 dollars i böter.
Den kod, som tillämpas i Hays’ ämbetsverk,
är ett ganska egendomligt verk. Dess tre
huvudsatser äro: ingen film får dra ner den
moraliska åskådningen hos dem, som se
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
