Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Interpellationer och enkla frågor. Det nya frågeinstitutets första tillämpningar, av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGEIN STITUT
grundlagsvidrigt och vars reglerande vore varje
kammares ensak
Vid 1928 års riksdag framkastade dr Ivar
Anderson i en motion i Andra kammaren bl. a.
tanken att utvidga interpellationsinstitutet till
att även innefatta rätt för kammarledamöterna
att efter utländskt — särskilt engelskt —
mönster framställa s. k. enkla frågor. Samme
motionär ifrågasatte vid samma tillfälle att
grundlagsfästa interpellationsrätten, för vilket
han ansåg tiden efter sextioårig erfarenhet
mogen. Andra motionärer vid 1928 och
följande års riksdagar ville förknippa
interpellationsrätten med rätten för kammaren att
besluta dagordningar, d. v. s. att tillkännage
omdömen om de från statsrådsbänken levererade
svaren, liksom att stadga pUkt för statsråden
att besvara interpellationerna. Av de senare
uppslagen ha dagordningsprojekten, trots
auktoritativt stöd av framskjutna riksdagsmän,
avstyrkts i den av professor H. Tingsten
verkställda offentliga utredningen och i anslutning
därtill uppgivits av regeringen. Endast tanken
på att komplettera interpellationsinstitutet med
ett frågeinstitut har upptagits på nytt, ånyo av
hr Ivar Anderson, som 1938 i motion upprepade
sitt förslag från tio år tillbaka i tiden. Hans andra
framstöt stötte på överraskande svagt
motstånd och ledde till omedelbart resultat.
Konstitutionsutskottets majoritet tillstyrkte i en
anmälan till kamrarna åtgärder i motionens
riktning, och sedan frågan behandlats i enskilda
utskott i vardera kammaren, infördes i bägge
kamrarnas ordningsstadgor likalydande regler.
I sammanhang därmed omformulerades
kammarledamöternas rätt att framställa »spörsmål»,
det sammanfattande uttrycket för
interpella-tioner och enkla frågor.
Det starkaste motivet i fjol var enligt de
enskilda utskottens likalydande utlåtanden att
1 Den politiska betydelsen av institutet har nyligen
blivit föremål för en ingående undersökning och
värdering av professor A. Brusewitz i »Sveriges
riksdag», band XV.
finna i den »mindre tillfredsställande praxis»,
som kommit att kärmeteckna
interpellations-institutets handha vande. Dels fördröjdes ofta
statsrådens svar, d. v. s. spörsmålet kunde vid
svarets avgivande ha förlorat sin ursprungliga
aktualitet, och dels lades ej sällan
ämbetsverkens remissyttranden till grund för svaren, som
»mera blivit en redogörelse för utredningen än
för statsrådets egen mening». Man önskade
alltså dels snabbare svar, dels mindre
ämbets-verksmässiga men mera direkt på sak gående
upplysningar om statsrådets mening eller
planer. En komplettering borde därför ske i syfte
att skapa en förenklad form för framställande
av spörsmål, något som enligt
konstitutionsutskottets mening borde bli »en nyttig utbyggnad
av interpellationsinstitutet och ett värdefullt
instrument för riksdagens kontrollmakt».
Vid utformandet av reglerna för institutet
för enkla frågor avstod riksdagen fortfarande
från att grundlagsfästa rätten att framställa
spörsmål; i hr Ivar Andersons motion hade
visserligen subsidiärt ifrågasatts att inskriva
denna rätt i R. O. eller i de för bägge kamrarna
gemensamma reglementariska föreskrifterna,
men uppenbarligen hade antydningarna härom
endast gjorts, emedan det blott därigenom var
formellt möjligt att få motionen remitterad till
konstitutionsutskottet, utan vars auktoritativa
stöd en reform knappt var tänkbar. När det
gällde att fastslå olikheten mellan
interpella-tioner och enkla frågor, konstaterade de
enskilda utskotten, »att inga mera väsentliga
kriterier» på den sakliga skillnaden kunde
uppställas. Konstitutionsutskottet hade dock
generellt velat fastslå den olikheten, att de
enkla frågornas syftemål skulle vara
informa-toriskt, medan interpellationemas vore
politiskt. Presumerandet av denna åtskillnad blev
ett stöd för de enskilda utskotten, då dessa
skulle precisera den formella oUkheten i
proceduren för de bägge slagen av spörsmål.
Lika för bägge slagen fastslogs först samma
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
