- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
477

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Oscar I "i armerade penséer". Kring en nyutkommen avhandling, av C. F. Palmstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSCAR I

ren. Det är inte utan, att
man vid läsningen av
Erikssons avhandling erinras om
den brittiske Prince Consorts
flitiga memorandaskrivande!

Oscar I delade sina
undersåtars tro på Rysslands
ödesbestämda expansion och
förutsåg liksom de en avgörande
kraftmätning mellan de
liberala västmaktema och den
reaktionära kolossen i öster.
Hans återgång till
konservativare regeringsprinciper
efter 1848 års marsoroligheter
tolkades som eftergivenhet för ryska
påtryckningar, och en viss spänning
uppstod mellan dynasti och folk. Tillfället att
häva denna erbjöds under Krimkriget. När
det våren 1853 började mulna på den
europeiska horisonten, nöjde sig konungen ej med
att passivt invänta västmaktemas uppvaktning.
Förhandlingarna med Danmark om en
gemensam neutralitetsförklaring avbrötos hastigt, då
England begynte locka med förslag om allians:
kunde icke »Nordens intressen» tillgodoses
bättre genom aktiv uppslutning på
västmakternas sida? En gång inledd, fortgick
åsikts-skridningen, och Rysslands hållning till den
omsider utfärdade neutralitetsförklaringen —
i Petersburg såg man med rynkad panna, att
konung Oscar gick i »armerade penséer» —
utnyttjades fördomsfritt som stöd för antirysk
agitation: nyåret 1854 lät konungen insinuera
i Times, att de allierade voro i behov av en
bundsförvant vid Östersjön, och genom
inspirerade artiklar i det beryktade Söndagsbladet
yrkade han pä att Finland såsom självständig
stat borde förenas med Sverige och Norge.
Sakta begynte de kungliga väckelsesignalerna
»lyfta nationalkänslan».

Snart visade sig dock, att utmålningarna av
den ryska faran icke förmådde röra västmak-

Engelske ministern i Stockholm A. Magenis åker kälke i Humlegården.
Teckning av Fritz von Dardel.

terna till annat än svävande utfästelser om
hjälp, och konungen fann då på ett nytt medel
att etablera det önskade närmandet: i likhet
med Magnus Björnstjerna 1831 riktade han
Englands uppmärksamhet på den fara, som från
Ryssland hotade Finnmarken och dess isfria
fjordar. I London förhöll man sig dock
tämligen kallsinnig till det ryska Gibraltar i
Nordnorge och menade i stället, att utsikten till
återerövring av Ålandsöarna vore något, som
borde locka Sverige till allians. Finland i
personalunion med Sverige, Åland ett rent svenskt
land!, ljöd ropet i den svenska pressen, när en
brittisk eskader kastade ankar utanför Vinga
sand. Då den traditionsbundna officiella
utrikes-ledningen visade benägenhet att sätta käpp i
hjulet, fingo västmakterna en vink att vända sig
direkt till konung Oscar med förbigående av
utrikesministern; i hemlighet sammanträffade
konungen om kvällarna med Englands chargé
d’affaires i kronprins Karls rum på slottet.
Inför denne underströk Oscar emellertid, att
endast en målmedveten europeisk koalition,
som förutom de skandinaviska staterna även
borde omfatta Österrike, skulle förmå uträtta
något. Återhållsamheten var välmotiverad, ty
då de allierade i juni 1854 riktade sitt
huvudangrepp mot Krim, den ryske jättens »lilltå»,

477

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free