Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Tavelkonservering. Ett yrke med anor - spännande och ansvarsfullt, av Gustaf Jaensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAVELKONSERVERING
i övrigt frisk målning. Om det gäller en
gammal tavla, där färghinnan flagnar eller långa,
höga sprickryggar av en eller annan anledning
uppstått, kan man förfara på ett liknande sätt,
men då använder man helst andra och tunnare
bindeämnen och kraftigare värme för att få
ett gott resultat.
Det som sker vid en rentoalering är i
korthet, att vid den över hela tavelytan jämnt
fördelade värmens nedträngande i bindeämnet
detta förtunnas och genom det avslipade tygets
fibrer tränger upp emot färghinnan och in i
dess sprickor. Samtidigt påverkar järnets lätta
pressning småningom sprickryggarna i
färgytan och får dessa att plant lägga sig mot det
spända tygunderlaget, där det hela torkar fast.
Gamla tavlor äro ofta starkt restaurerade
och påmålade — för det mesta i onödan.
En gång hade jag ett litet vackert landskap
av Wouwermann, där hela luften var ommålad.
(Att så är fallet märkes på att den fina
kracke-lyren, spricknätet, som alltid uppstår i gammal
färg, saknas, där påmålningen befinner sig.)
Vid lösning framkom nu originalluften oskadad
under, så när som på en liten skada av en
tioörings storlek. För att dölja denna lilla defekt
hade den påmålande vandalen gjort ett litet
moln, detta hade tydligen verkat fläck,
varför det gjorts större och till sist vuxit till
ett åskmoln över halva tavlan. Den andra
halvans blåa luft stod nu tydligen för knallblå
— den målades gulgrå, och så var den tavlan
lagad.
En annan gång hade jag ett fall, som var rätt
lustigt. En av våra storsamlare hade på en
resa i Spanien kommit över ett porträtt av en
söt ung flicka med en utsökt vacker,
uppstående spetskrage kring sitt täcka ansikte.
Krage, klänning och fond voro all right och
från den epok, som avsågs — mitten av
1500-talet. Men det unga, vackra ansiktet kunde
jag till ägarens sorg inte acceptera. Det
saknade det rätta spricknätet och verkade, ehuru
Konservatorn med »Kopfenlupe» framför tavlornas
medicinskåp.
skickligt målat, kittigt i färgen. Inga lagningar
eller defekter kunde upptäckas, varför vi stodo
inför en mystifikation — vad fanns under?
Numera är en röntgenplåt den omedelbara och
naturliga lösningen i ett sådant fall. Detta
hände emellertid 1918, och då var detta
hjälpmedel i sin linda. Av vissa svaga, i sidled
synliga relief lin jer och av penseltagens små fina
sprickgångar tydde jag mig till att ett annat
ansikte med helt andra proportioner i
anlets-dragen fanns under. Då allt utom flickans
ansikte var av högsta konstnärliga kvalitet och
de under 1800-talspåmålningen skymtande
anletsdragen föreföllo oskadade, vågade jag
föreslå ägaren att låta mig göra ett lösprov.
Jag ansåg nämligen, att vi här stodo inför en
uppmålning i försköningssyfte, varför jag
varskodde ägaren om att vi kanske hade att vänta
oss en gammal drake i stället för den vackra
flickan. Men kvaliteten på målningen i övrigt
lovade rik ersättning.
Och jag blev sannspådd. Damen i fråga
åldrades från 20 till 60 år. Men vilket måleri!
Under det ljusa flickhåret framkom en
pärl-stickad hätta över ett svart, mittbenat hår. De
blå irisringarna veko för gnistrande
intelligenta, svarta ögon, i den lilla käcka, raka
näsans ställe kom en annan och större men med
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
