Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Tavelkonservering. Ett yrke med anor - spännande och ansvarsfullt, av Gustaf Jaensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAVELKONSERVERING
ädelt böjd form och tunna, känsliga näsvingar.
Under den trutande, röda amorbågen uppdök
en stor, kraftig mun med mörk skuggning på
överläppen.
»Fortsätt, fortsätt!», hörde jag hela tiden
ägarens röst vid min sida. »Jag har aldrig haft så
roligt i hela mitt liv — det är så spännande,
så jag kan inte sitta stilla.» Och efter några
timmars försiktigt och roligt arbete hade jag
hela det gamla originalporträttet fritt från
på-målning. Inte en enda skada! Den relativt
färska färgen vek sakta men säkert för det
noga avpassade lösmedlet, vilket inte angrep
den gamla hårdnade originalfärgen.
Och vad hade vi fått i stället för den unga
skönheten? Ett strålande, intelligent gammalt
damansikte, vars kloka, mörka ögon leende
betraktade åskådaren — ett konstverk av
yppersta kvalitet och helhet. Och ägaren ångrade
sig inte. Allra minst när han från den
holländska konsthandelsfirma, som efteråt mottog
porträttet för expertisering och värdering,
erhöll ett anbud på 20 gånger det belopp han
betalat för den vackra flickan. Porträttet var
nämligen målat av Antonis Moor.
Detta kunde dock knappast anses som en
förfalskning. I England blomstrade emellertid
under 1800-talets mitt en fullkomlig industri,
där skickliga kopister imiterade 1600-talets
uppskattade holländska interiörmålare —
kopierande en detalj här och en annan där ur
gamla original för att sedan sammanföra dessa
på en pannå eller duk. Ekmaterialet tog man
ur gamla kistbottnar eller bakväggar i skåp,
som sedan ersattes med nytt, eller också
målade man över en gammal dålig duk från tiden.
De färdiga kopiorna signerades diskret,
stoppades in i en halvvarm ugn, så att den färska
färgen svällde upp i blåsor, vilka vid hastig
avkylning återtogo sin plats på underlaget men
hårdnade och spruckna. Spricknätet i färgen
fylldes nu med aska, som, blandad med i vatten
upplöst lakrits, gneds in i färgen för att göra
den gul och ålderssmutsad, brun färg,
påstänkt med borste, fick gälla som flugsmuts,
och en gulvarm lasyrfernissa gav till sist
ålderns patina åt det hela. Över detta lades en
hinna av husblosslim, som hindrade sprit och
terpentin att vid ett eventuellt lösprov röja
hur lättlöst den färska färgen var. Slutligen
det mest raffinerade i knepväg. Några repor
och stötar åstadkommos på lämpliga ställen och
lagades synligt, och i signaturens närhet
gjordes en liten skada, som målades över, så att
den nya signaturen doldes. Nu var den gamla
lagade tavlan färdig.
Förfalskarna förfogade över en »second hand
shop», där de falska tavlorna placerades ut,
uppblandade med äkta saker som dragplåster.
Här fingo nu köparna själva göra sina fynd —
en Teniers, en Brouwer eller Breughel,
smutsig och flugstänkt.
»Om tavlan blir lätt rengjord och några små
obetydliga lagningar borttagas, så blir detta
en underbar sak», säger affärsinnehavaren,
som sysslar litet som konservator i ett rum
innanför shopen. Och i konnässörens närvaro
löser han av ytsmutsen och påmålningarna
ovanpå den skyddande limhinnan. »Nej
men se! Här kommer en signatur fram under
lagningarna!» — Köparen glömmer i
förtjusningen att pruta och vandrar lycklig hem med
sitt fynd.
Nåja, detta var då, men i dag förfalskas med
mycket större raffinemang. Museimännen få
mer och mer fördjupa sina kunskaper i
materiallära — de må ha kemiska, optiska och
elektrotekniska hjälpmedel till sitt förfogande
för att avslöja förfalskarna, så ligga dessa ändå
ofta en handsbredd före. Det lönar sig att ägna
några års arbete och studier åt att åstadkomma
en sak, som betalas med en förmögenhet, om
man lyckas.
Det finnes nog emellertid och har alltid
funnits fler konstnärer än förfalskare av
konstverk i världen, och undantagen bekräfta en-
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
