Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - 1939 års Lingiad i Stockholm. Rikhaltigt studiematerial för gymnastisk forskning och praktik, av Bertil G:son Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINGIADEN
markera detta gjorde sig måhända gällande,
men sedan den onaturligt kraftiga
armsvängningen från invigningsdagens defilering
väsentligt dämpats vid uppvisningen, fanns intet
störande moment kvar. Som slutomdöme om
de manliga massuppvisningarna kan sägas, att
tyskar och svenskar bäst lyckats ge uttryck
för rationell gymnastik för män och att
svenskarna därvid tillgodosett kravet på snabb
reaktion i högre grad än tyskarna, som i sin
tur bjödo på nya och värdefulla uppslag i
fråga om tillämpningsövningar.
Specialuppvisningarna voro ägnade att ge
en bild av »gymnastiken genom livet», från
de minsta barnens lek — »rörelsesagor» —
upp igenom skolans olika stadier, därefter
tränings- och motionsgymnastik för skilda
åldrar ända upp till »gubbarna» samt
slutligen övningar för elitgymnasterna.
Den Kindergarten, som tyskarna visade
fram med 2-3-4-åringar, var näpen och
bestickande, men man måste ställa sig en smula
skeptisk inför dess mera allmänna tillämpning
— tre vuxna och sakkunniga personer
behövdes för att hålla i gång och övervaka det
20-tal småttingar, som »övades». Dock — där
resurserna finnas, må säkert ungarna väl av
att på detta sätt trimmas. Något pjunk var
det minst av allt fråga om. Tyskarnas
metoder för övriga bamkategorier voro
ävenledes ändamålsenliga ur uppfostringssynpunkt.
För vårt vidkommande finnes emellertid
ingen anledning att ändra på de grundlinjer,
enligt vilka skolarbetet i ämnet »gymnastik
med lek och idrott» bedrives, åtminstone att
döma av vad som visades av en mångfald
avdelningar, både flickor och pojkar. Man måste
nämligen ställa sig den frågan: hurudant
blir arbetet i verkligheten, då en lärare har
att leda 60—100 elever i stället för en liten
klass på 20? Vi skulle nog kunna hålla den
höga standarden, o m höga vederbörande
blott vilja se till att antalet lärare och lära-
rinnor blir sådant, att lämpligt stora eller
snarare små övningsavdelningar skapas,
medgivande den individualisering, som en
rationell fysisk fostran kräver, icke minst för det
växande släktet. Här är den springande
punkten i den svenska organisationen på detta
område, en punkt, som måste fixeras snarast
och innan den brännande frågan om
Gymnastiska Centralinstitutet kan följdriktigt
lösas.
Emellertid visade vår pedagogiska
skolgymnastik vid Lingiadens uppvisningar just
den glädje, den fantasi och den själv
verksamhet, som böra utmärka den, på samma gång
som den ögonblickliga lystring och självklara
disciplin, som är ofrånkomlig för att resultat
skola kunna nås. Tyvärr fick man icke se
någon militär trupp i aktion. Det hade varit
av stort intresse och värde att få se vilka
fordringar våra dagars soldatgymnastik ställer
på den värnpliktiga f. d. skolungdomen. Det
kunde säkert verkat befruktande på de äldre
skolpojkarnas gymnastik. Nu fick man nöja
sig med s. k. motionsavdelningar samt
elit-gymnasterna såsom påbyggnad till den
pedagogiska gymnastiken. S. k. motionsavdelningar
— ja, ty verkligt typisk motionsgymnastik
bjödo de icke, snarare då en något modererad
elitgymnastik. Skall man genom uppvisningar
kunna locka proselyter till
motionsgymnastiken, måste det i denna gymnastik typiska
arbetssättet komma till sin rätt, d. v. s. det
gemyt och den tolerans, som fordras av
ledaren för de oftast mycket heterogent
sammansatta avdelningarna, den valfrihet, som behövs
beträffande redskapsgymnastiken. Här krävs
mycket att välja på, här böra en mängd
uppgifter av olika svårighetsgrad föreligga. Att
medryckande visa upp detta utan att förfalla till
pajaseri är en mycket svår konst — nu var
det ingen, som ens försökte.
En särskild art av motionsgymnastik visades
upp av »veterantrupperna» från Danmark, Norge
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
