- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
542

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Svenskt livräddningsväsen. Dess resurser och verksamhetsformer, av Torsten Petersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVRÄDDNINGSVÄSEN

Patrullerande motorlivbåten »Wilh. R. Lundgren»,
Vinga.

större typen kräver sex mans besättning.
Dess roddlivbåtar kräva elva man; härtill
komma erforderliga reserver och biträden för
båtarnas sjösättning. Station med allenast
raketapparat kräver minst fyra man. Vid varje
station finnes särskild tillsyningsman.

Sällskapet har bedrivit sin verksamhet
enligt principen, att sällskapet skulle anskaffa
och underhålla tidsenlig räddningsmateriel,
vilken skulle stå till kustbefolkningens förfogande
när och på sådana platser, där behov
företrädesvis förelåge att bringa hjälp åt
skeppsbrutna. I enlighet med denna princip erhålla
besättningarna på livbåtarna i regel ej annan
gottgörelse för sitt biträde än ersättning för
mistad arbetsförtjänst under deltagande i
övnings- och räddningsföretag. Endast
tillsyningsman, motorskötare och besättningen på
de patrullerande motorlivbåtarna erhålla
årsarvoden. Tack vare att sällskapet kunnat vid-

makthålla den regeln, att dess verksamhet att
lämna bistånd åt skeppsbrutna skall vara
grundad på frivillig medverkan, har det varit
möjligt för sällskapet att hålla kostnaderna för drift
och underhåll av materielen låga i förhållande
till omfattningen av verksamheten. För år 1938
redovisar sällskapet utgifter för angivna
ändamål till något över 70 000 kr. Sällskapets
samtliga inkomster och utgifter för sagda år
balansera på ett belopp av 200 000 kr.

Sällskapets räddningsstationer stå under
överinseende av en fast anställd inspektör.
Under dennes tillsyn företages årligen övning
med personal och materiel vid varje station
två gånger. Om så visar sig behövligt,
företagas extra övningar i den ytterligare
omfattning, som erfordras för att personalen städse
skall vara väl tränad för sin uppgift.

Genom de av staten och Svenska sällskapet
för räddning av skeppsbrutne vidtagna, i det
föregående relaterade åtgärderna finnas
numera räddningsstationer i nöjaktig omfattning
utefter kusterna av Bohuslän, Halland, Skåne,
Blekinge, Öland, Gotland samt vid Ålandshav
och i Gävlebukten. En sällskapet tillhörig
station finnes därjämte i Södermanlands
skärgård. Övriga områden av den svenska kusten
äro av den beskaffenhet, att de anses icke
erfordra särskilda, för ändamålet inrättade
räddningsstationer. Detta är sålunda fallet med
norrlandskusten ned till Gävlebukten,
skärgårdsområdena söder om Älandshav ned till
Kalmarsund samt fastlandssidan vid detta sund.
På grund av vunnen erfarenhet från inträffade
sjöolyckor har man ansett sig berättigad draga
den slutsatsen, att riskerna för sjöolyckor vid
de nämnda kustområdena icke äro större än
att räddning av människoliv i förekommande
fall kan antagas bli verkställd med hjälp av
lots- och fiskebåtar, som finnas inom dessa
områden. De enda särskilda anstalter för att
möjliggöra räddning av skeppsbrutna, som för

542

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:38:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfm/1939/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free