- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
554

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Conrad Ranck. Förmedlare av Fredrik I:s och Ulrika Eleonoras äktenskap, av Walfrid Holst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CONRAD RANCK

mycket omdömesgill, angenäm och okonstlad i allt
som hon företar sig.»

Arvprins Fredrik tog omedelbart sitt
speciella sändebud på orden och rättade sig helt
efter hans anvisningar:
»Madame,

Den för Eder naturliga mildheten och godheten
samman med andra framstående egenskaper, som alla
de, vilka någonsin haft lyckan närma sig Ers
Kungliga Höghet, beundra hos Eder, låta mig hoppas, att
Ni väl skulle vilja ursäkta den frihet, jag tager mig
att genom detta brev bestyrka det, som en viss
person, som är synnerligen fäst vid Ers Kungliga
Höghets intresse och tjänst, kan hava försäkrat Eder från
min sida. —–-»

Så börjar Fredrik av Hessen det brev,
daterat i lägret vid Doay, i vilket han framställer
sina känslor för den svenska prinsessan. Han
försäkrar Ulrika Eleonora om sin respektfulla
tillgivenhet och hoppas, att hon vill giva
honom tillåtelse att få fortsätta i sina uppriktiga
känslor utan att misshaga. Och han ber henne
sätta tro till det, som generalmajor Ranck skall
ha äran att ytterligare säga henne i detta ämne
å hans vägnar.

General Ranck, munter och mimvig och
om-strålad av hjälteglorian från det spanska
tronföljdskriget, har uppenbart haft all framgång
vid det svenska hovet, under dessa krigiska
tider ett hov av damer, som grupperade sig
kring den gamla änkedrottningen och
prinsessan Ulrika Eleonora. Genom ett par kvinnliga
släktingars förmedling hade han snart kommit
i förbindelse med prinsessans förtrogna,
Emi-rentia von Diiben, och så småningom med
Uhika Eleonora själv. Tydligt är också, att
den tidigare något försummade och
tillbaka-satta svenska prinsessan, som nu var tjugutvå
år gammal, med välbehag upptagit den
hes-siske arvprinsens närmanden. Men avgörandet
låg ju inte i hennes hand. Det låg i Karl XII:s,
och Karl XII befann sig i Turkiet. Det
förklarar hennes stora försiktighet: hon vågar
inte med en enda rad svara sin friare, innan
hon känner sin broders nådiga vilja.

Dock, detta avskräckte på intet sätt general
Ranck. Från Hamburg, den 30 sept. 1710,
råder han arvprinsen att fortsätta med
korrespondensen, trots att denne ej fått svar på
sitt förra brev. Och han förestavar till punkt
och pricka hur prinsen borde formulera sin
skrivelse. Arvprinsen borde förklara, att det
uteblivna svaret inte ändrar något i hans
»mycket ärliga och brinnande känslor» utan att
tvärtom »han skulle framhärda i dem hela sitt
liv, ända tills detta blev honom direkt
förbjudet av henne själv, och att intet i världen
skulle förmå Ers Höghet att avstå, om blott
en gång han kunde smickra sig med ett så
efterlängtat samtycke–-».

»Detta», tillägger Ranck, »bör till en del vara
brevets innehåll, och i övrigt hänvisar jag till vad Edert
hjärta dikterar, Monseigneur, och till Edert första
brev, som var utomordentligt väl skrivet. Det är att
beklaga, att Eders Höghet inte har sett personen i
fråga, ty i så fall är jag säker, att hjärtat skulle säga
Er mycket i denna sak och att det inte skulle ha
någon svårighet att finna uttryck värdiga föremålet,
så mycket mera som jag försäkrar Er, Monseigneur,
att hon är en lika aptitretande bit såväl med hänsyn
till kroppen som till intelligens och till milt, vänligt
och behagligt sinnelag, som man kan finna under
himlavalvet; ja, Monseigneur, och det till den grad,
att vore hon inte annat än en enkel fröken, skulle
hon ändå ha beundrare dussintals. Så att alla
de falska rykten, som man har utspritt om henne
från ett visst håll, vilket Ers Höghet vet, blott
äro yttringar av ilska och avundsjuka att inte
ha lyckats i sina planer och utpräglat förtal —
lita Ni, Monseigneur, på vad jag har äran att
säga Er och att jag inte överdriver en stavelse.
Hennes porträtt skall bli sänt med 716 [chiffer].
Rörande vilket jag måste tillägga att det gör
henne orätt alldeles som det. Ers Höghet har
låtit göra, och att hon är mycket vackrare; något
ganska egendomligt, eftersom vanligtvis man gör
porträtten betydligt mer sköna än originalen bruka
vara. Det har jag också bland annat sagt, då jag
avlade min rapport för Monseigneur Lantgreven, som
leende svarade mig, att det i själva verket bara var
så mycket bättre, emedan med tiden det skulle bli
till fördel för båda parterna.»

General Ranck anbefallde dessutom arv-

554

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free