Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Romansk språkforskning. En översikt över aktuella spörsmål och arbetsuppgifter, av Alf Lombard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANSK SPRÅKFORSKNING
Riksspråksordböckerna uppleva
för närvarande en högkonjunktur.
Då språket anses vara den
viktigaste gemensamma faktorn i
våra dagars nationalstater, blir
ett stort riksspråkslexikon den
bästa konkreta bilden av detta
enande band, en nationell symbol
av högsta rang. För äldre tiders
politiskt söndrade Italien blev den
samitalienska »Vocabolario della
Crusca» en värdefull
föreningslänk, ett vapen i handen på
natio-naltankens förfäktare.
Statsmakterna ha i regel visat stor
förståelse för kravet på ett dylikt
arbete, och dess utarbetande och
publicerande ha oftast anförtrotts åt en särskild,
officiellt understödd institution. Den moderna
typen av storlexikon, thesaurus, är icke blott
ordförklarande utan skänker även stort
utrymme åt formförråd, syntax och etymologi. Den
vilar i regel på omfattande excerperingar av
äldre och nyare texter, kräver vidlyftiga
förarbeten och en utgivningstid av många år eller
årtionden. Goda exempel på en modern
thesaurus äro Svenska Akademiens Ordbok och
»New English Dictionary». Intet romanskt land
har i våra dagar någon motsvarighet till dessa
väldiga verk, men i viss mån jämförbara
arbeten äro under utgivning för katalanska, spanska
och rumänska, under förberedelse för franska
och italienska.
Språkgeografiens ämne är
språkföreteelsernas geografiska utbredning, särskilt med
hänsyn till fonetik, formlära och ordförråd. När
dessa företeelser började upptecknas
kartogra-fiskt, uppstod språkatlasen, där varje kartblad
ägnas ett enda begrepp, t. ex. »huvud», »han
springer», och där de olika dialektala uttrycken
för begreppet äro angivna för varje undersökt
plats. Detta kartmaterial är en aldrig sinande
källa för nya undersökningar och slutledningar.
Två framstående nutida romanister: K. Sandfeld (t. v.) och W. von
Wartburg (t. h.).
Den första språkatlasen över ett romanskt
språks område var Weigands rumänska,
utarbetad 1895—1909. Först med Gilliérons »Atlas
linguistique de la France» (1902—12) framlades
emellertid de metoder, som skulle röja väg för
den fortsatta utvecklingen och bli förebildliga
för de följande romanska atlaserna. De tre
viktigaste i gång varande äro Grieras över det
katalanska språkområdet, schweizarna Jabergs
och Juds över det sammanhängande italienska,
sardiska och rätoromanska samt Puscarius över
det rumänska. En ny atlas över Italien
förbere-des av Bartoli, en över Spanien av Navarro
Tomas, och i Lissabon har man liknande planer.
När dessa sex storverk en gång bli fullbordade,
kommer alltså Europas hela romanska område
med omkring 120 millioner människor att vara
lingvistiskt kartlagt.
Man måste emellertid djupt beklaga, att de
olika ländernas forskare och statsmakter ej tagit
itu med att åstadkomma ett tredje hithörande
arbete, nämligen ett monumentalt, definitivt
grammatiskt samlingsverk, med en fullständig
inventering av respektive riksspråks ljudsystem,
formsystem och syntax, framställda enligt den
nutida vetenskapens krav, deskriptivt och helst
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
