Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Uppsala domkyrkas restaurering. Ett långt gånget förfall kräver ett omfattande ingripande, av Edvard Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA DOMKYRKA
verkets av cementkonstruktionernas
beskaffenhet vållade skador.
Redan vid den Zettervallska restaureringen
befarade många, att cementblocken skulle
åstadkomma kondensering av fuktighet, vilken
komme att angripa teglet, enär cementblocken
lagts utan isolering direkt på tegelmurverk.
Huruvida en dylik vittringsorsak förelegat var
länge och är nog ännu ovisst. Däremot var det
redan 1915 tydligt, att de täckande
cementkonstruktionerna voro otäta. Icke så att vid denna
tid själva godset i cementblocken ännu givit
anledning till anmärkning; sprickbildning i
godset hade framträtt i endast ringa mån.
Däremot hade fogarna mellan blocken icke hållit
måttet. Materialet i dessa mot fukt och is
oskyddade fogar hade småningom i större eller
mindre grad söndersmulats och spolats bort.
Till följd därav sökte vatten sig väg genom
cementkonstruktionerna till det underliggande
teglet, vilket naturligtvis vittrade sönder i allt
större utsträckning. Detta gällde från början,
såsom förut antytts, särskilt fialema och
syn-nerligast korfialerna. Förstörelseprocessen
visade dock påtagliga tecken att utbreda sig
även till andra delar av kyrkan. — Här må
inskjutas, att icke endast bristfälliga
täckningskonstruktioner av hopmurade cementblock
föranlett vittring av tegel. Man har funnit, att
liknande inverkan även vållas av
cementfogarna mellan tegelstenarna på fasadytoma. Det
har nämligen utrönts, att dylika fogar hindra
avdunstningen av den fuktighet, som finnes i
tegelmurverk, och således åstadkomma
vittring i detta. En dylik skadeprocess har
naturligtvis uppträtt ej blott på fialerna utan
flerstädes på fasadytoma, även där det medeltida
teglet ligger i dagen.
Efter noggrant iakttagande av berörda
förhållanden — mera beträffande täckande
cementkonstruktioner än cementfogar mellan
tegelstenar, vilka fogars ödeläggande verkan först
längre fram i tiden fuUt uppenbarades — in-
Tegelvittring till följd av cementfogars inverkan.
gav den för kyrkans vård främst ansvarige
sysslomannen N. J. Söderberg mot slutet av
1915 till domkapitlet i Uppsala en skriftlig
framställning, vari med redogörelse för
iakttagelserna föreslogs dels närmare undersökning
av bristfälligheterna, dels ock, om
undersökningsresultatet därtill föranledde, uppgörande
av plan till omarbetande av Vasakapellets
ytter-fasad jämte tillhörande listverk och fialer,
således de östligaste fialerna. Oaktat tillstyrkan
från chefen för överintendentsämbetet lät
domkapitlet — den beslutande
förvaltningsmyndigheten för domkyrkan — icke utföra den
föreslagna undersökningen, än mindre några
arbeten på Vasakapellet. Liknande förslag,
vilka de följande åren gång efter annan —
allteftersom skadorna på kyrkan tilltogo — av
domkyrkosysslomannen framställdes inför
domkapitlet, ledde ej heller till förverkligande. I
alla dessa förslag ävensom i instämmanden
från riksantikvarieämbetet samt fackmän inom
byggnadsstyrelsen betonades ännu uttryckligt,
att iståndsättande av domkyrkan borde ske
genom visserligen omfattande reparation,
varemot verklig restaurering icke borde företagas.
Domkyrkan borde huvudsakligen bibehållas i
den form den fått genom Zettervall. I ett
dylikt uttalande år 1931 anfördes, att domkyrkan
i sistberörda gestalt »redan ägde ett visst af-
5—NFM39:8
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
