Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 / 592 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Den svenska upplysningens främste. Kellgren i nyare svensk litteraturforskning, av Victor Svanberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vändes allmänhetens intresse på allvar till de
filosofiska och litterära frågorna. I slutet av
1770-talet startades Stockholms Posten, som
minuterade ut Voltaires skepsis i små
försåtliga doser och av de gammaldags sinnade ansågs
förgifta nationen men i alla fall köptes, lästes
och begrundades både i huvudstaden och i
landsorten. Efter några år av raljerande
skärmytslingar blev tidningens ton på
1780-talet allvarligare. Stockholms Postens ledande
man var Kellgren. Nu var det, som han slog
»de stora slagen, de blixtrande, för sanning,
rätt och vett».

Sergels nyfunna porträtt av J. H. Kellgren.

Dessa slag riktades icke mot de gamla,
ålderdomssvaga fienderna utan mot nya,
livskraftiga, mot förridarna i den här, som inom kort
skulle besegra upplysningen, nämligen de första
romantikerna. I själva verket var Kellgren
själv redan påverkad av de idéer han tog upp
striden med och blev det efter ett par år ännu
mera. Denna Kellgrens vändning åt
romantiken har under ett par decennier utgjort en av
den svenska litteraturhistoriens mest
behandlade forskningsuppgifter. Lärda och
skarpsinniga undersökningar ha ägnats åt att visa
på vad sätt filosofiska, litterära och personliga
faktorer förändrade Kellgrens idéer,
konstnärskap och stämningsliv. Det har varit nästan
oundvikligt, att de romantiska linjerna i hans
bild därvid förstorades, så att de nästan
skymde upplysningsdragen. Det är därför
välkommet, att riktigare proportioner skisseras
i ett nyutkommet arbete om Kellgren av Otto
Sylwan. Boken ingår i serien »Populärt
vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs Högskola»
och framträder som ny upplaga av en 25 år
gammal bok av samme författare om samma
ämne men är i själva verket ett nytt arbete
och byggt på nya, egna forskningar.

Inom den lilla bokens 387 sidor är
sammanpressat snart sagt allt, som man behöver veta
för att bli intim med Kellgren. Redan hans
utseende får ny belysning. Det porträtt av
skalden, som ingått i allmänna medvetandet,
pryder ej Sylwans bok utan ett annat, för ett
par år sedan nyupptäckt. Det hittills gängse
utfördes av Sergel kort före eller rentav efter
Kellgrens död i lungsot 1795. Ett samtida
uttalande ger vid handen, att det är idealiserat.
Det nyfunna porträttet är också utfört av
Sergel men tio år tidigare. Det gör ett mindre
storartat men mera tillförlitligt intryck;
dragen äro friskare, och de äro skarpare.

Vidare få vi uppgift om hans bostäder år
från år; när han talar om sin utsikt över de
»elyseiska fälten», menar han Jakobs
kyrkogård. Man får veta vilka Kellgrens inkomster
voro under hans informatorstid och under hans
tid som kunglig pensionär och utgivare av
Stockholms Posten. Den säkra minimisumman
under detta senare skede förefaller oss blygsam
— mindre än 1 000 rdr per år —, men den var
större än en dåtida professorslön och tillräcklig
för en ungkarl och god hushållare — Kellgren
var ej västgöte för inte — att leva behagligt i
dåtidens borgerliga stockholmskretsar. Vad han
älskade av mat och dryck får man prov på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>