Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Hemslöjd och konsthantverk i Marocko, av Gustaf Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAROCKAN SK HEMSLÖJD
varit direkt påverkad därifrån. Den
Safikera-mik, som levde kvar, innan renässansen
började, hade blå dekor på ljus botten. Yrkesmän
från Fez, som en gång slogo sig ned här, in-
’SÄ–,,
il • ; viiiwc^
\
Keramik från Fez.
förde polykrom keramik, men när hantverket
gick tillbaka, brydde man sig inte mer om att
skaffa sig färger från det avlägsna Fez utan
nöjde sig med blått — importerat från England,
över havet. Den moderna Safikeramiken är
ganska eklektisk och håller sig icke ens alldeles
inom ramen för det moriskt traditionella över
huvud taget, men detta hindrar inte, att den
ofta är mycket vacker och att den har ett visst
intresse även för samlare.
Resan gick vidare söderut till den mur
omgivna vackra staden Mogador, vars
hantverksspecialitet är snickeriarbeten. Man gör bord,
skrin och kistor av ceder med inläggningar av
ädla träslag, pärlemor o. a. Stolar tillverkas
inte, eftersom man sitter på madrasser i
detta land. Inläggningarna utföras
mestadels i traditionella mönster, och arbetena
äro ofta synnerligen vackra, ehuru en viss
fabriksmässighet tyvärr framtvingats av nöd-
vändigheten att sälja fort och billigt. Mogador
är ingen gammal stad för att vara i Marocko,
blott 150 år, och som ortsindustri har
möbel-snickeriet här inte på långt när så förnäma
anor som andra yrken i de urgamla städerna. —
Så fortsätta vi färden ned i de ökenartade
trakterna mellan Atlas och Antiatlas och nå
Sous-området, där de två egendomliga städerna
Tiznits och Taroudants röda murar höja sig
ur sanden. Innanför vaja palmer — det är två
oaser. Här bedriva silver- och finsmeder av
gammalt sitt yrke. Det skulle föra för långt att
redogöra för de olika typer av berbiska
silversmycken, som finnas i Marocko. Det är
bröstplåtar, burna två och två och förenade med
kedjor, örhängen, vilka på grund av sin tyngd
hållas uppe av en kedja över huvudet,
skärpspännen och diadem. I Tiznit prydas
silversmyckena med emalj inläggningar. I fråga om
smyckena frångår man icke gammal tradition.
De göras än i dag på alldeles samma sätt som
förr. De tunga armbanden, verkningsfulla i
sin enkla omering, säljas mycket till
européer. Infödingarna bära alltjämt dolkar med
krökt slida, försilvrade eller av mässing. De
tillverkas fortfarande men inte med samma
omsorg som förr. De vackert formade bössorna
med beslag av silver och kolvarna inlagda med
samma metall finnas ännu i marknaden, men
det är blott en tidsfråga när de bli
sällsynt-heter, ty infödingsstammarna avväpnas eller
modernisera sin beväpning. Kruthorn med
mässings- och silverbeslag eller helt av metall
samt krutbehållare av flera andra modeller ser
man i alla kuriosabutiker. I Taroudant hamras
enkla kopparkärl och snidas oljelampor, bägare
och bläckhorn av tälj sten —• en gammal industri,
som tagits upp igen.
Dolkarna och kruthornen höra till de
souvenirer så gott som varje turist köper med sig
vid besök i Marocko. Det finns ärmu gott om
dem, och priserna äro låga. I Tiznit göras också
enkla bokband. I Sous blomstrar en keramik-
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
