Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Nyare svensk ortodoxiforskning, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTODOXIFORSKNING
nan än Gud själv, som i den inkarnerade
Sonens person är handlande och verksam. Det är
Gud själv, som till människornas frälsning gått
in under lagens krav och dom. Ehuru
satisfak-tionsföreställningen egentligen hör hemma inom
den rättsliga sfären, visar hävdandet av Gud
såsom försoningens subjekt, att den rättsliga
ramen är söndersprängd. Det irrationella
innehållet visar sig icke rymmas i den rationella
formen. De rättsliga föreställningarna äro blott
symboler för den religiösa verkligheten men
icke adekvata begrepp. Josefson visar sig
sålunda företräda samma grundsyn på den
ortodoxa åskådningens centrala begrepp som
Sjöstrand. Även Josefson framhåller starkt
ortodoxiens sakliga sammanhang med Luther.
På en väsentlig punkt skiljer sig dock enligt
Josefson ortodoxiens syn på frälsningen frän
Luthers. Gustaf Aulén har i svensk teologi
inriktat uppmärksamheten på den egenartade
utformning av försoningstanken, som föreligger
inom den äldsta klassiska teologien och hos
Luther och därför av Aulén blivit kallad den
»klassiska» försoningstypen till skillnad från den
ovan nämnda »latinska». Enligt den klassiska
tankegången är synen på frälsningen bestämd
av ett dualistiskt-dramatiskt perspektiv. En
oöverstiglig klyfta föreligger mellan Gud och
det ondas makt, synd, död och djävul,
varunder människan är fången. Frälsningen innebär
en dramatisk kamp, varvid Kristus besegrar de
nämnda fördärvsmakterna. Då Kristi seger
innebär människans befrielse från dessa makter,
betyder frälsningsverket närmast förlossning.
Men då fördärvsmakterna samtidigt tänkas som
organ för Guds vrede och straffande
rättfärdighet, kommer Kristi seger över dem också att
innebära försoning. Kamp- och segertanken
har i den ortodoxa teologien upptagits och
förknippats med satisfaktionsföreställningen. Här
framhålles nämligen, att i och med
satisfak-tionsverket fördärvsmakterna mist rätten att
hålla människan fången. När Gud såsom do-
mare är försonad och domen genom Kristi
satisfikation är upphävd, har djävulen såsom
fångvaktare och skarprättare icke mera någon
rätt över människan, ty hans rätt kommer från
Guds straffande rättfärdighet och vrede.
Försoningen innebär alltså befrielse från de
andliga fienderna såsom organ för Guds straff. Då
man menat, att ortodoxien även företräder den
typiskt lutherska tanken, att frälsningen
innebär en Kristi kamp och seger över de andliga
fienderna, tänkta icke blott såsom Guds
strafforgan utan även såsom Guds och människans
positiva motståndare och fiender, är Josefson
av annan mening. Han håller före, att denna
tanke försvunnit ur den typiskt ortodoxa
teologien men kommit igen, om ock i modifierad
gestalt, i pietismen. I sin undersökning av
Knös’ teologiska åskådning har Josefson
funnit hurusom Knös under medveten anknytning
till Luther utvecklar en lära om försoningen,
enligt vilken denna fattas som en Guds kamp
med och seger över de andliga fienderna, synd,
död och djävul. Men medan denna kamp för
Luther djupast inneburit en uppgörelse inom
Gud själv och Gud sålunda tänkts såsom
försoningens både subjekt och objekt, får
försoningen hos Knös på pietistiskt vis en
subjekti-vistisk omböjning: det är här fråga om att
människan försonas med Gud i och genom reell
livsförvandling och helgelse, och denna
förvandling och förnyelse har möjliggjorts genom den
av Gud i Kristus fullgjorda segern över och
befrielsen från fördärvsmakterna.
I likhet med Josefson ägnar sig Sven Silén
i sitt arbete »Den kristna
människouppfattningen intill Schleiermacher» (1938) icke
uteslutande åt ortodoxien. Hans undersökning ger
med hänsyn till den kristna antropologien ett
längdsnitt genom idéhistorien från äldsta tid
intill 1800-talet. Men behandlingen av
ortodoxien står i centrum. Ortodoxiens syn på
människan representerar enligt Silén den klassiskt
kristna människouppfattningen. Den ortodoxa
621
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
