Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Nyare svensk ortodoxiforskning, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTODOXIFORSKNING
antropologiens uppkomst, innebörd och
upplösning är det egentliga objektet för Siléns
undersökning. Den väsentliga dogmhistoriska
förutsättningen för ortodoxiens
människouppfattning finner Silén hos Augustinus. Denne
betecknar även i fråga om antropologien en
vänd-pimkt i den kristna idéhistorien.
Frälsningsfrågan, som hos Augustinus koncentrerats kring
frågan om synd och nåd, kommer att helt
bestämma hans syn på människan. Denna
korrespondens mellan soteriologi och antropologi
innebär, att arvskulden eller reatus såsom
något objektivt och transcendent, något utom
människan varande, tankes så bestämma
människans existens, att varje tanke på
självfrälsning är utesluten. Denna objektivistiska syn, som
även finnes hos Luther, blir avgörande för
ortodoxiens människouppfattning. Därför behandlar
Silén den ortodoxa antropologien väsentligen
med utgångspunkt från arvsyndsläran.
Arvsyndens väsen är enligt ortodox åskådning icke att
söka i concupiscensen, den hos människan
föreliggande immanenta böjelsen till det onda, utan
i reatus, den objektiva skulden såsom en
transcendent storhet. Den ortodoxa arvsyndsläran
och därmed antropologien vända sålunda icke
människans blickar mot henne själv utan i
stället bort från henne. Reatustanken, som är det
avgörande i den ortodoxa
människouppfattningen, har sin fulla motsvarighet i soteriologien i
egentlig mening eller tanken, att frälsningen
uteslutande är en Guds objektiva gärning. Även
om Silén gått att undersöka den ortodoxa
åskådningen från en speciell synpunkt, har han
dock fört betraktelsen därhän, att det centrala
i den kristna trosåskådningen, frälsningsfrågan,
fått sin tillbörliga och klargörande belysning.
Det är uppenbart, att Silén i likhet med
Josefson och Sjöstrand finner hurusom ett mera
kontinuerligt sammanhang föreligger mellan
ortodoxien och Luther än vad som stundom
göres gällande. Särskilt har man inom
forskningen kritiskt vänt sig mot den betydelse, som
den ortodoxa teologien tillmätt den naturliga
gudskunskapen, som givetvis måste fördimkla
och alterera den genuint lutherska läran om
arvsynd och frälsning. Silén gör härvid
gällande, att ortodoxiens lära om den naturliga
gudskännedomen är av underordnad art och
icke inverkar på grundsynen, enligt vilken
människans existens är bestämd av reatus som
en objektiv makt, varför hon icke alls i den
naturliga gudskännedomen har någon väg till
frälsningen.
Den nyare svenska ortodoxiforskningen har
i väsentliga stycken kastat nytt ljus över
ortodoxien. Tidigare har man menat, att ehuru
ortodoxien är en synnerligen omfattande
företeelse, den dock inom sig kan uppvisa stor
enhetlighet. En sådan uppfattning revideras av den
nyare forskningen. Även om det finnes en stor
fond gemensamma trosföreställningar, som gått
från den ene ortodoxe teologen till den andre,
så ingå dock i själva grundsynen disparata
element, vilka hos olika ortodoxa teologer fått olika
betoning och därför givit upphov åt olika
nyanserad kristendomstolkning. Arvet från antik
filosofi och från reformationen, resp. arvet från
Melanchthon och Luther, och den spänning,
som detta dubbla arv medförde, är en faktor
av utomordentlig betydenhet. Nämnda
spänning har åt hela den ortodoxa åskådningen
givit mera liv och variation än man tidigare
räknat med. Den viktiga frågan huruvida
ortodoxien tillvaratagit det reformatoriska arvet
kan efter den nyare ortodoxiforskningens
resultat icke summariskt besvaras med ett enkelt
ja eller nej. Även detta visar ortodoxiens
komplicerade art. Vidare har den kanske främst
av pietismen bestämda uppfattningen, att den
ortodoxa åskådningen i mycket står blottad på
religiöst liv och innehåll, genom den nyare
ortodoxiforskningen väsentligen förändrats. Även
om denna forskning sålunda i mycket kommit
med en Ehrenrettung för ortodoxien, torde facit
av nämnda forskning dock samtidigt vara en an-
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
