Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET.
KRIGSUTBROTTETS
BAKGRUND.
NÅGRA GRUNDDRAG I DEN
DIPLOMATISKA DISKUSSIONEN.
Orsakerna till det krig, som tog sin början
genom Tysklands angrepp på Polen på
morgonen den 1 sept., kunna ännu varken överblickas
eller fastställas. Därtill äro alltför många
faktorer, tillhörande det inre och avgörande
sammanhanget, okända. Detta hindrar emellertid inte,
att vissa sidor av det omfattande komplexet
redan nu kunna i stora drag belysas, sådana de
framträda i den offentliga debatten eller i de
officiella diplomatiska dokument, som
publicerats. När ett försök här skall göras att på
grundval av detta material följa den kris, som
föregick krigsutbrottet, så torde detta tills
vidare lämpligast ske genom att i så stor
utsträckning som möjligt låta de agerande själva
tala. Den sammanställning av föreliggande
aktstycken, som följer, måste av många skäl
begränsas till ett ytterst strängt urval. Den
bygger uteslutande på de ledande statsmännens
egna direkta uttalanden, varvid så fullständiga
pressreferat som möjligt använts. Till grund
för skildringen av den senaste diplomatiska
diskussionen ligga dokumenten i de vita och
blå böcker, som utgivits i Tyskland och
England.
En naturlig utgångspunkt för denna översikt
ge händelserna i mars innevarande år, närmare
bestämt Tysklands aktion mot vad som
återstod av den tjeckoslovakiska republiken efter
den stympning, som blev följden av
Miinchen-konferensen den 29 sept. förra året (se härom
häfte 10, 1938, sid. 757 ff.). Tyskland
annekterade den 15 mars Böhmen och Mähren, som
helt och hållet ockuperades av tyska trupper
och organiserades som ett »protektorat» under
Tyska riket, om ock med bibehållande av en
tjeckisk skuggregering. Slovakien (utom några
partier, som förenades med Ungern) gavs en till
formen något mera självständig ställning, men
det ställdes också under Tysklands beskydd.
Den allra östligaste delen av Tjeckoslovakien,
Karpatorutenien eller Karpato-Ukraina,
till-läts Ungern ockupera.
Genom sin ockupering av Tjeckoslovakien
underkände Tyskland Miinchenpolitiken och
den anda av fredlig samförståndssträvan, som
i denna för ett ögonblick trängt igenom. Men
det kunde vid detta tillfälle inte heller
åberopa den princip, som det dittills skjutit
i förgrunden tmder sin kamp för en revision
av Versaillesfreden, principen att återföra
tyskar under främmande välde till hemlandet
och göra detta till en i ordets strängaste
mening tysk nationalstat. Det krävdes andra
motiv, när några millioner tjecker inkorporerats
i Tyskland. Strategiska beräkningar vägde
tungt: Tjeckoslovakien kunde inte tillåtas bli
en anfallsbas för luftanfall mot Tyskland i
händelse av krig. (Vad förvärvet av den
militära kontrollen över Slovakien betydde
avslöjades med utomordentlig tydlighet under
höstens fälttåg mot Polen.) Men dessutom
åberopades andra sidor av det nationalistiska
programmet, för vilkas förverkligande tiden
började bli mogen: förvärv av områden, som
kunde stärka landets ekonomiska grimdvalar, eller
med andra ord tryggande av vad som med en
svåröversättlig tysk term kallas »Lebensraum»
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
