Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
kunde inte anse det ligga något lockande i att
först stillatigande åse en tysk-polsk uppgörelse
för att sedan motse ett anbud från Hitler
om hans garanti av det brittiska rikets bestånd,
efter att England tillfredsställt hans koloniala
krav. I sitt den 28 aug. avlämnade svar
förklarade sig engelska regeringen visserligen
beredd att mottaga närmare detaljer om
de av Hitler antydda förslagen men endast
under förutsättning, att motsättningen
mellan Tyskland och Polen reglerats på
fredlig väg och att intet hot
riktades mot den av England garanterade polska
statens oavhängighet. Engelska regeringen
upprepade därför sitt förslag om direkta
förhandlingar och tillade, att den från Polen fått
en bestämd försäkran om dess villighet att gå
med på sådana.
När ambassadören Henderson på kvällen den
28 aug. med Hitler och v. Ribbentrop
diskuterade de krav, som i detta sammanhang skulle
ställas på Polen, visade det sig, att Hitler inte
längre stod kvar på sin i mars intagna ståndpunkt
utan att hans fordringar blivit skärpta. Det
var nu inte längre fråga om enbart Danzigs
förening med Tyskland utan också om
Korri-dorens^. Henderson meddelade detta i sin
rapport om sammanträffandet i fråga och fortsatte
bl. a.:
»Jag sade hr Hitler, att han måste välja mellan
England och Polen. Om han framställde omåttliga
krav, fanns det inte något hopp om en fredlig
lösning. Korridoren var bebodd nästan helt och hållet
av polacker. Hr Hitler avbröt mig här och påpekade,
att detta var sant endast därför, att en million tyskar
hade fördrivits från detta område sedan kriget. Jag
återtog, att valet låg hos honom. Han hade erbjudit
’ Detta krav framfördes av Hitler även till franske
konseljpresidenten, med vilken han hade en
skriftväxling den 25—27 aug. Det bör understrykas, att den
franska regeringen, vars del i förhandlingarna med
Tyskland i denna översikt kommit i skymundan på
grund av att det engelska källmaterialet är
dominerande, hela tiden stod i närmaste kontakt med den
engelska regeringen och gav denna sitt fulla stöd
under hela krisen.
en korridor över Korridoren i mars, och jag måste
uppriktigt säga honom, att ingenting utöver det, om
ens det, skulle ha utsikt att antagas. Jag bad honom
mycket enträget att tänka på saken, innan han höjde
sitt pris. Han sade, att hans ursprungliga erbjudande
hade föraktfullt avvisats, och han ville inte upprepa
det. Jag påpekade, att det hade gjorts i form av ett
diktat, och däri låg hela skillnaden.»
Vid slutet av denna överläggning lovade
Hitler ett skriftUgt svar till dagen därpå, den 29
aug. I detta framhåller han med stor
skärpa hurusom den tysk-polska
spänningen ytterligare stegrats genom olika
slag av övergrepp, misshandel, militära
åtgärder m. m., vilket allt gjort, att han
inte kan dela engelska regeringens tro
på att de svåra differenserna skola kunna lösas
genom direkta förhandlingar. Det oaktat
förklarar han sig villig att gå med på förslagen
men kräver, att en till sådana förhandlingar
befullmäktigad polsk delegat skall komma till
Berlin under loppet av den 30 aug.
Henderson mottog detta besked kl. 18,45 den 29 aug.
Under den följande natten fick
ambassadören meddelande om att engelska
regeringen skulle omsorgsfullt pröva det tyska
svaret, men samtidigt beordrades han
underrätta de tyska myndigheterna om att det vore
orimligt att vänta, »att vi skola kunna
åstadkomma en polsk representant i Berlin i dag.
Tyska regeringen får inte vänta detta.» I
Warszawa ställde man sig nämligen mycket
avvisande mot tanken, att den polske
utrikesministern eller någon annan representant skulle
omedelbart infinna sig i Berlin. »De [-[polackerna]-] {+[polac-
kerna]+} skulle», telegraferar den brittiske
Warszawaambassadören sir H. Kennard på
morgonen den 30 aug., »strida och gå under
hellre än underkasta sig en sådan
förödmjukelse, särskilt efter exemplen från
Tjeckoslovakien, Litauen och Österrike.» Inför detta
polska motstånd sände engelska regeringen på
kvällen order till Henderson att söka mildra
den (av tyskarna bestridda) ultimativa karak-
646.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
