Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Nyklassicismens arkitektur. Några nya tolkningsförsök, av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKLASSICISMEN S ARKITEKTUR
NYKLASSICISMENS
ARKITEKTUR.
NÅGRA NYA TOLKNINGSFÖRSÖK.
I kulturlivets eviga växling återkomma
likartade företeelser och situationer och framstå
stundom för den historiske betraktaren som
typiska. Efter perioder, som utvecklat en
rikedom av utpräglade former, kommer gärna ett
tvärt avbrott. Man vänder ryggen åt den
dittills gällande traditionen och söker något nytt.
Ju rikare förgrenad och ju mer särpräglad en
kulturriktning har varit, desto tvärare blir
avbrottet, med desto större bestämdhet söker
man nya ideal. Sällan skapas emellertid
alltigenom nya symboler och former. Man vänder
sig gärna till en förgången epok, som på grund
av harmonisk måttfullhet och behärskade
uttrycksmedel uppfattas såsom klassisk och
normgivande. En sådan inställning av kulturen
kännetecknar det vi kalla klassicism. Ordet
brukas här för att beskriva en viss andlig
hållning, en bestämd kulturell karaktär. Det är
emellertid i gängse användning belastat med
flera betydelser. Vid sidan av den angivna
användes ordet som beteckning på vissa
historiska perioder. Man brukar tala om
klassicistisk arkitektur på 1500-talet och menar därmed
högrenässansens senare arkitekter, särskilt
Vignola, San Michele och Palladio. Man talar
också om en klassicism på 1600-talet och avser
då den byggnadskonst, som i Västeuropa till
stor del lät inspirera sig av Palladios verk. Hit
höra bl. a. Perrault i Frankrike, Wren i
England och Vingboons i Holland. Som
periodbeteckning uppträder termen emellertid framför
allt under formen nyklassicism med syftning
på det senare 1700-talets och det tidiga
1800-talets arkitektur och bildkonst. I alla dessa
fall är det fråga om en riktning, som förlägger
sina ideal till en som klassisk uppfattad, för-
gången kultur. Det är den grekiska och
romerska antiken och i varje särskilt fall en viss
idealiserad bild därav, som man söker efterlikna
eller rättare sagt tror sig efterlikna. Ty
förhållandet till den förgångna idealtiden är strängt
taget av yttre art och blott ett utslag av
djupare liggande egenskaper, som bestämma den
egna tiden. Vi ha därför ingalunda träffat det
väsentliga hos de klassicistiska perioderna
genom att hänvisa till att de efterbilda antiken.
Vi måste fatta deras karaktär i och för sig.
Antikefterbildandet utgör bara en egenskap
däri, och dess mening är från början tämligen
oviss.
Nyklassicismens arkitektur har i allmänhet
blivit ansedd som en av de enklare perioderna
i konstens historia. Den har ofta blivit
avfärdad som efterklangskonst utan eget
innehåll. Då man beskrivit den, har man så gott
som uteslutande fäst sig vid dess antikiserande
dräkt. Den har blivit ansedd som inledningen
till den långa serie av stilimitationer, av vilka,
enligt samma betraktelsesätt, 1800-talets
arkitektur har bestått. Det har m. a. o. inte varit
lätt för det historiska betraktandet att komma
till rätta med nyklassicismens liksom ej
heller med hela 1800-talets arkitektoniska
egenart. Det senaste århundradets byggnadskonst
vilar ännu i den skymning, som ett långvarigt
förakt brett ut däröver. Beträffande själva
nyklassicismen har emellertid under de
senaste åren vårt vetande riktats med flera
betydelsefulla undersökningar, varigenom även
vår principiella uppfattning börjat klarna. Det
blir mer och mer tydligt, att
1800-talsarkitek-turen under stilimitationerna gömmer
väsentliga nyskapelser, som vänta på att bli
förstådda. Inte heller för nyklassicismen är
imitationen, d. v. s. förhållandet till antiken, det
väsentliga. På mest övertygande sätt har detta
visats av den österrikiske konsthistorikern
Emil Kaufmann i arbetet »Von Ledoux
bis Le Corbusier» (1933). Det tycks vara
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
